18 april

1kommentarer

En dryg vecka sedan senast och en hel påsk har gått förbi. Det är inte så enkelt att skriva innehållsrik blogg som jag tänkt mig. Jag hoppas att du som läser tycker det är okey att jag inte skriver varje dag, som t ex Linda Skugge. Hon som nu börjar ta tillbaka att hon är feminist och som börjar tänka som en riktig kådis (KD)
Att ordet feminist är så illa behandlat av de flesta av hennes kollegor (journalisterna) innebär för Linda att hon nu inte kan kalla sig feminist. Eller är det så att hon kommer att tjäna mer pengar på att vika undan från det som oftast ses som ett skällsord? Ja, bara Linda vet, men det är svårt att tro något annat när jag läst hennes inlägg i Expressen innan påsk.
Men visst behöver vi städa lite i vulgärdebatten om feminismen. Jag tror att det vore på sin plats att alla dem som hela tiden öser sin galla över oss som kallar oss feminister läser på lite grann. Varför inte ta till sig den enkla boken som heter just Feminism och är skriven av Lena Gemzöe? Den är utgiven på Bilda förlag och går att hitta i vilken bokhandel som helst. Möjligtvis finns den inte i Timbros bokhandel. Dom har nog böcker med mer antifeministiska inslag än faktaböcker om vad feminism handlar om.
Det kan vara bra att veta att det finns olika former av feminism innan man bestämmer sig för vilken feminism man ska tycka illa eller bra om. Det är inte så enkelt med feminism så som många vill göra gällande. Men jag tycker att Anna Wahl har samlat den enklaste och bästa förklaringen på feminism i en artikel i Kvinnovetenskaplig tidskrift. Där skriver hon så här:
1. Medvetenhet/kunskap om könsordningen med manlig överordning och kvinnlig underordning på olika nivåer och områden i samhället.
    2. Strävan efter förändring i riktning mot lika villkor för kvinnor och män, dvs ökat inflytande av kvinnor i samhället. Kort sagt det finns en maktobalans som bör försvinna. Feministisk forskning utgör sålunda produktionen av sådan teori om könsordningen som krävs för att kunna förändra.” (Kvt 1996:3-4 Sid.41)

Med andra ord så är feminismens utgångspunkt att kvinnor inte har samma fri- och rättigheter som män och att detta förhållande måste ändras. Uttryckt på annat sätt kan man säga att feminismen strävar mot ett demokratiskt samhälle. Om man har uppfattningen att vi lever i ett samhälle där män är överordnade kvinnor – och hur kan man uppfatta det på något annat sätt när vi exempelvis har osakliga löneskillnader – och dessutom vill ändra på detta förhållande, så är man feminist. Detta är det gemensamma för alla typer av feminism – och omvänt kan det sägas att om man inte har nämnda uppfattning och inte tycker att denna könsmaktsordning skall ändras, ja då är man inte feminist.


Så finns det flera olika feministiska rörelser, exempelvis liberalfeminism och socialistisk feminism. De har alla samma grundidé men skiljer sig åt beroende på vilken tonvikt de lägger på könsmaktsordningen i relation till andra maktordningar. Men, alla feminister uppfattar att vi lever i en könsmaktsordning.

Radikalfeminismen är den feminism som lägger störst tonvikt vid könsmaktsordningen och uppfattar att underordnandet av kvinnor är den mest vanliga och centrala formen av förtryck. Det finns även andra maktordningar men könsmaktsordningen är den mest betydelsefulla. Radikal i sammansättningen radikalfeminist betyder alltså inte att man vill att kvinnor skall förtrycka män eller att kvinnor hatar män.
Med den förklaringen som forskningen ger och med de olika politiska uppfattningar vi har kan vi sedan utifrån våra politiska idéer arbeta för att skapa en samhällsordning som verkligen betyder alla människors lika värde. Jag har valt att göra det inom det socialdemokratiska partiet för att jag bottnar i en marxistisk/socialistisk tanke om feminism som jag nu helt eklektiskt (jag väljer det bästa ur de olika feminismerna) formar med tankar från radikalfeminismen och de postmoderna tankarna. Alla dessa idéer tar sin början för mig i att människan konstrueras i den kultur vi befinner oss i. Vi gör genus och lägger det på vårt biologiska kön i det klassamhälle vi befinner oss i.

Så med andra ord så tänker jag inte falla tillbaka i min socialistiska feministiska övertygelse bara för att jag på det viset skulle bli mindre värde som jämställdhetsarbetare. För inte är det väl så att den som tror på den borgerliga nationalekonomin som nästan alla ekonomer utbildas i på universiteten, inte ska få arbeta som ekonomer i våra kommuner, landsting och statsförvaltningar? Eller ???

1 kommentarer

Eva-Lena J

19 Apr 2006 22:12

Måste erkänna att jag blev riktigt besviken på Skugge. Vet inte hur allvarlig hon är att inte vara feminist. Är detta enbart ett sätt att vara provokativ eftersom hon blivit värsta hemmafrun numera? Själv är jag fortfarande feminist även om en del gör sitt bästa/sämsta för att smutsa ner begreppet. Skönt att veta att det finns fler som inte tvekar utan fortsätter kampen för ett jämställt samhälle! Kram, Eva-Lena J

Kommentera

Publiceras ej