20 april...det där med skolan

0kommentarer

Ibland när jag ska vara med i paneler av olika slag kan jag komma in i funderingen om det är värt att säga det jag har att säga, eller om jag ska låta det stanna på sidan om. Här om dagen var jag inbjuden som expert till en träff på framtids-siar-företaget Kairos Future. Vi var många inbjudna och bara det att tillsammans med alla dem få en inbjudan lockade mig starkt. Fåfängan?
Men det var också ett ämne som jag tycker är oerhört vikigt. Vi skulle fundera över hur vi vill se den framtida skolan. Ja, nu var det kanske inte så långt in i framtiden vi skulle sia. Bara fram till 2021. För mig betyder det att det är viktigt att starta i nuet. 15 år är ju faktiskt bara den tid det tar från idé till genomförande utav en reform.
Min inledande fundering handlade om att visa på att vi inte kan prata om ”skolan” som om det bara finns en skola. Det är viktigt att fundera över alla de positiva lärare och annan personal inom skolan som redan finns. Skolan i sin helhet är inte dålig bara för att det finns dom som inte klarar hela sin skoltid. Skolan kanske inte ens ska förvänta sig att alla ska klara den lika fort.
För mig är det svårt att se skolan som en isolerad institution, utan att se hela samhällets struktur. Det är inte barnen som kommer från de familjerna där studievanan är hög som misslyckas i vår medelklasskola. Och skulle de vara på väg att misslyckas sätter föräldrarna in sin plånbok och helt osolidariskt med andra barn och ungdomar sätter de sitt eget i någon privat skola, eller kanske i en ”friskola” som betalas av oss andra.
Men inte ens de kommunala skolorna har dåligt resultat rakt igenom, så jag fann min situation lite underlig bland alla de andra som hade ett utgångsläge i att den skola vi har i dag inte alls är så bra som jag ser den.
Men det är klart, inte finns det någon verksamhet som inte kan utvecklas.  Jag sitter ju på dagarna och skriver om hur viktigt det är att förskolans personal får kunskaper i maktperspektiv och då fram för allt i genusperspektivet. Detta för att kunna bli ännu bättre i att möta barnen som individer och inte som kön, invandrare eller någon klasstillhörighet eller alla de diskriminerande föreställningar som kan ligga i våra fördomar. Tänk att jag är så naiv att jag tror att hela samhället blir bättre bara vi lär oss agera efter den fantastiska värdegrundsskrivning vi har i våra läroplaner.
Den ”demokratiska värdegrundsfundamentalismen” har blivit ett nytt ledord för mig.

Kommentera

Publiceras ej