Idag var Ann-Katrine och Magnus på ett universitet. Den här gången på Musikhögskolan

Kvinnor får inte samma chans till professorstitel och därmed också mindre i lön. Så som det ser ut på så många platser i vårt land inom nästan alla yrken. Tyst kunskap, starka traditioner och för lite pengar är inte så ovanlig bortförklaring till att kvinnor får sämre villkor än män, både från arbetsgivare och fackföreningar. Men visst är det konstigt att män inte vill säga nej till högre löner. Visst är det konstigt att män anser kvinnor så inkompetenta. Är det attityder eller är det värderingar som ligger bakom det här? Visst är det lustigt med förklaringen att konsulterna inte kunde förstå hela kulturen för att de inte fanns som professionella på musikhögskolan? Ja det var en av de ansvariga cheferna som sade så.

 

Ett nätverk för kvinnor skulle kunna leda någon stans? Jag tror att alla nätverk som skapas måste få stöd med en utbildning som har med genuskonstruktionen att göra. Det är så lätt att kvinnor kommer in i rädslan för att man ska skapa konflikt mellan män och kvinnor. Männen verkar inte vilja något annat än att försvara sin position och sin högre lön, även de andra männens högre löner. Kvinnor behöver lära sig att ta plats säger Staffan Scheja. Tänk att patriarkerna alltid vill lägga skulden på kvinnorna. Men någon man sade det som jag också brukar vilja lyfta fram. Att männen inte ser privilegiet i att vara man. Den som är överordnad ser inte sin överordning. Eller som det kinesiska ordspråket säger; Den sista att upptäcka oceanen är fisken.

 

För mig är det självklart att det är värderingar som ligger bakom att män får mer privilegier i vårt samhälle än kvinnor. Attityder är bara symptom på värderingar. Det finns i vårt samhälle en värdemätare som nästan alla bekänner sig till. Det är pengarna. Lönen är en måttstock på hur samhället värderar vårt arbete. De yrken som domineras av kvinnor har fortfarande runt 20 procent lägre lön än de yrken som domineras av män. Men inom många yrkesgrupper så kan det skilja nästan en hel månadslön för en undersköterska mellan män och kvinnor. En kvinna som var prefekt hade jämfört sin lön med en man som var prefekt, visserligen på en annan skola i en annan stad, men löneskillnaden för samma yrken var 12 400 kronor. Mannen tjänade mer.

 

Jag har varit lite orolig för att de här programmen ska leda till att arbetet med jämställdhet ändå inte leder någon stans. Efter de tidigare programmen har Ann-Katrine och Magnus varit så ledsna för att motståndet varit så stort att inget hänt. Men på Musikhögskolan verkade det hända något. Och jag tror också att på alla andra platser där konsulterna varit har det också hänt en hel del. Men det tar tid med jämställdhetsarbete. Det är så mycket värderingar som ska ifrågasättas, inte bara andras värderingar utan fram för allt den egna värderingen. Vad har jag för attityd i mötet och i tankarna om det andra könet? Hur kommer det sig att socialdemokratiska politiker och fackföreningskämpar kan försvara de orättvisa lönerna som finns i kommun och landsting mellan könen? Jag tror att det handlar om att många trots talet om jämställdhet inte törs gå till angrepp på de orättvisa könsstrukturer som lever kvar. Men jag hoppas att vi under nästa mandatperiod verkligen vill ta i de här frågorna. Borgarna kommer i alla fall inte att göra det.

 

Nästa vecka kommer det sista programmet i serien Jobba jämt, det ska handla om vården och könshierarkierna. Det ska vi se på, eller hur!!!

Kommentera

Publiceras ej