Jag undrar om jag hade varit där jag är idag om samhället sett ut på samma sätt som nu när jag var ung? Det är med smärta jag sitter här idag. Denna fina vinterdag började jag med att läsa vår monopoltidning. Tänk att det finns bara en åsiktsmaskin i vårt län. Det är i den tidningen vi får så mycket funderingar över hur samhället ser ut. Det fanns speciellt en artikel som jag funderade över varför NA valt att göra så stor. Den som handlade om mannen som 96 gånger fått pengar från SJ för att tågen är för sena. Lösningen skulle vara att avskaffa monopolet SJ. Jag blir så trött på sådana lösningar. Det visar sig också i artikeln att mannen missade ett tåg när han skulle tillbaka till Örebro någonstans vid tvåtiden på dagen. Och han själv hade tydligen sagt att om han inte hade så flexibelt arbete skulle problemen vara ännu större.


Jag själv har pendlat mellan Örebro och Stockholm sedan sommaren 1999. Vad är det jag ser när jag står där på perrongen och när jag sitter på tågen. En mängd av män med flexibla jobb, ser jag. De flesta av oss som pendlar har flexibla jobb. Vi är män från medelklassen och det är inte många med annan hudfärg än vit. Många av dem är yngre än jag. De flesta av oss har säkert en kvinna (eller man om vi lever i homorelation) som tar ett stort ansvar här hemma. De flesta av oss har en bärbar dator i väskan och väldigt många sitter och läser eller använder datorn på tåget. Med andra ord så tillbringar vi en del av vår arbetstid på tåget.


Under de år jag pendlat har jag inte kommit för sent många gånger. Det har visserligen också för mig blivit några inställda tåg, men det har också gett mig möjligheten att upptäcka det trevliga café som finns precis vid stationen. Min arbetsdag har blivit lite längre, men oftast inte mer än några minuter, och då kan jag också arbeta lite till där på tåget.

Absolut inte några 20 minuter upp mot hundra gånger på ett år.

Men jag vet att det varit problem med tågen till Eskilstuna. Men är det SJ´s fel, eller banverkets? Nej de problem jag haft med att åka tåg har hela tiden varit för att de privata företag som levererat tågen inte utfört deras uppdrag så som förväntats av SJ. Reginatågen har haft mängder med problem under de första åren. Fortfarande undviker jag dem när jag behöver jobba med dator. Det är ok att sitta att läsa på de tågen, men vilket skak det är. De gamla blå tågen är mycket bättre att arbeta i men jag kan också välja att åka över Hallsberg och då åka X 2000. Funkar nästan jämt. Och de där dubbeldäckarna som också kom från något privat företag har haft så stora problem med dörrar och annat att SJ väljer att åka med dem över Västerås. För där finns det verkstad där de kan lagas, tydligen.


Så skulle det bli bättre utan SJ? Knappast då det är de privata företagen som levererat tågen, för sent dessutom, som är orsaken till de flesta förseningarna. För de privata företagen som kör på spåren har inte heller kunnat leva upp till vad de i annonser lovat. Kommer ni ihåg att tåg i Bergslagen skulle man kunna ställa klockan efter? De gånger jag kommit för sent till Hallsberg för att där byta tåg till Stockholm, Göteborg eller Malmö har det varit det privata företaget som sinkat min tid. Nej jag tror inte det handlar om konkurrensen, det handlar nog mer om att man försöker göra pengar så effektivt som möjligt, vilket innebär en hel del slarv i tillverkningen.


Vet ni vad jag tror att det hela handlar om mer? För den här artikeln om SJ var nog inte det värsta i dagens tidning. Det värsta var att Sören och Anders blockerade hela framsidan och att den otroligt hemska båtolyckan på Röda havet fick bara en liten snutt till höger. Eller de stora protester som finns för att vi i väst tycker att tryckfriheten innebär att vi kan driva med vilken religion som helst, fram för allt med muslimer. De artiklarna fick mycket mindre utrymme än Anders och Sören. När jag sedan fick se tidningen Lösnummer som min son får nu när han studerar, så kom förklaringen som jag också bär på sedan länge. Men nu, med en ung kvinna från Chiles ord, så ser jag att inte bara jag bär på den. Claudia svarar, efter att ha varit borta från Sverige i 10 år och nu är tillbaka för att läsa vidare på universitetet, på frågan; Vad har du saknat i Sverige? – Integriteten ”här bryr sig folk mer om sig själva och lägger sig inte i, det tycker jag är skönt”.


*Suck* Hasse, jag vet att du läser min blogg. Tror du att du och jag fått möjlighet att göra det vi idag gör om människorna runt oss på 60-talet hade varit så här egocentriska som Timbro och borgerligheten lyckats få oss att bli. När till och med socialdemokrater i regeringsställning lyssnar med på Svenskt näringslivs forskare från SNS än på den forskning som bedrivs på våra universitet. När ideologi och solidaritet har blivit skällsord. Eller är jag bara extra dyster just den här vackra vinterdagen, av någon annan anledning. Kanske för att också jag har blivit så egocentrisk att jag är ledsen för att NA återigen tycks vilja att jag inte ska få bemöta de i sina led som kritiserar mig och socialdemokratin. Jag får tydligen inte in mitt debattsvar till Anna Ågerfalk.


Men det är ju också ett sätt för den rådande hegemonin att tysta oss som vill mer än att människor ska få bli rika på andras bekostnad. Tidningen NA har monopol vad som får sägas och vilka som får kritiseras vilket leder till att mängder av folk i vårt län tror att den fria marknaden kan lösa alla problem. Jag får inte ihop det, märker ni det?

Kommentera

Publiceras ej