Jag bara längtar efter att vara lite mer positiv när jag sitter här och skriver för min blogg. Men hur lätt är det när det finns partivänner (ska jag verkligen kalla honom vän) som sitter och beter sig så omoraliskt som Mats Lindström på partikansliet i stora staden. Det är så trist att vi har folk inom vår egen rörelse som är så påverkad av den individualistiska stil som jag trodde bara borgare hade. Å andra sidan har jag nog anat att vi fått in en hel del folk också i vårt parti som inte har de grundläggande kunskaperna om vad en god socialdemokrat är. Det är som att en del människor tänker på partiarbete som en karriär i stället för ett solidaritetsarbete.

 

Jag undrar hur det kommit sig att så många inom vårt parti står så nära det borgerliga individualistiska tänkandet? Det är så lätt att komma tillbaka till tankarna jag bar de år som närmast följde efter att någon mördade Olof Palme. Partiet tog en otroligt snabb vändning åt höger efter Palmes död. Den var så tvär att jag inte orkade stanna kvar och kämpa, trots att jag visste att det fanns så många här i Örebro som bar på samma värderingar som jag. Men jag hade så bråttom ut till vänster då i slutet på 80-talet. Timbro och individualismen fick breda ut sig så mycket i vårt samhälle. SNS var ju nästan en källa för socialdemokratisk politik i början av 90-talet och än idag kan man se hur en del inom vårt parti tror att det är opartisk forskning som kommer från SNS och Timbro. Vet ni, i morse när jag satt och åt frukost på ett hotell i Stockholm fick jag se ett fotografi på en kvinna som är någon form av chef på Timbro. Bredvid fotografiet satt en lapp där hon uttalade sig om att vi idag inte sätter något värde på de som tillhörde hennes morfars och farmors generation. Dom som jobbade så hårt för att vi skulle bli en stor medelklass, var hennes förklaring. Hallå, tänkte jag då. Hur kan hon tro att hennes värderingar idag, som arbetar på Timbro, är till stöd för den arbetarklass som har kämpat så hårt för att vi ska ha det så bra idag. Eller tänker hon att vi ska tro att alla de som kämpade och slet med demokratins uppbyggnad ville ha det samhälle som vi har idag, där klassklyftorna är minst lika stora som då och där individualismen är allt starkare. Brukspatronen i Garphyttan var allt mer omhändertagande om sina arbetare i början av detta sekel än vilken storföretagare idag som helst. Idag finns det knappt en synbar ägare, bara en massa VD:ar med fantasisummor till lön.

 

Nåja jag ska inte bara se det tråkiga. Jag har ju arbetat vidare med vårt betänkande från delegationen för jämställdhet i förskolan. Just nu har jag kommit igenom ett avsnitt om värdegrunden. Det finns ett så härligt uttryck som jag håller på att smälta in i min socialistiska tanke. Den demokratiska värdegrundsfundamentalismen. Sug på det uttrycket en stund. Demokratisk värdegrund handlar om att respektera de grundläggande värden som vi finner i de flesta konventioner från FN. Alla människors lika värde. Att också respektera att människor har olika åsikter och att låta dem komma till tals med dem. Det är ju faktiskt inte de människor som bär på onda uppfattningar som är värst, det som är värst är de som bär på goda uppfattningar och inte uttrycker dem. Det är därför jag fortfarande kan säga att jag är en stolt sosse. Jag har engagerat mig i det parti som jag menar har den bredaste solidaritetstanken, som bygger på socialism och feminism. Det vill jag att alla som finns i det här partiet ska arbeta för. Skönt att Mats Lindström slutade som partistrateg, eller vad han nu gjorde. Men låt honom nu fundera igenom om han är den goda socialdemokrat vi vill ha i partiet och låt honom få en chans att komma tillbaka och arbeta tillsammans med oss andra.

 

Och så är det väl härligt med OS i år. Det är nästan så jag drabbas av den nationalistiska yran. I alla fall är jag nordist och ser fram mot den enormt spännande hockefinalen på söndag. Finland – Sverige. Och vad händer med damhockeyn i framtiden i vårt land?

Föresten har ni tänkt på att om det inte funnits kvinnor och några män i historien som kämpat så hårt för jämställdhet så hade vi inte haft så många medaljer till Sverige. Det är väl majoritet av kvinnor, eller hur är det, bland dem som tagit medalj?

2 kommentarer

Gunnel Hedström

27 Feb 2006 21:33

Ska verkligen Lindström komma tillbaka Tomas ? Frågan är om han inte ska ha ett annat jobb.Han har i alla fall inte fixat det jobb han haft. Vi behöver inga Lindströmmare, mer än på middagsbordet, men då blir det a`la Lindström i så fall.

Sofia

29 Sep 2010 11:49

Gillar om det du skrivit! Spännande att se lite prima saker och inte bara det generella grejerna som man kan se om typ alltid. ;)

Kommentera

Publiceras ej