Den 22 januari svarade Ola Ström på mitt debattinlägg till honom och det svaret kan ni läsa här nedan.
Jag skrev då en replik på repliken och har rätt så stor förståelse för Nerikes Allehanda som nu väljer att inte publicera den. Jag har ju fått ännu ett svar på min artikel som Anna Ågerfalk har fått in i dagens NA och förhoppningsvis publiceras min replik på det svaret. (Vilken invecklad text det här blev. Jag hoppas ni förstår)

Men här är i alla fall repliken på Ola´s replik:
 

Först och främst vill jag börja med att be om ursäkt! Jag visste inte att Ola Ström hade lämnat Folkpartiet för åtta år sedan. Men jag hoppas Ola ändå är vän med Birgitta Ohlson och andra liberaler som också gör ett bra jobb för jämställdheten.

 

Jag förstår också att Ola Ström vill ha mer jämställdhet. Men jag tycker det är synd att det bara är det som står i tidningar som räknas. Det är till exempel i vår kommun endast NA som kan tänkas skriva om vad som händer i landet. Vill inte monopoltidningen ta upp frågan om jämställdhetsarbetet på något annat sätt än bevakningen av Fi, jag då förstår jag att det inte finns något jämställdhetsarbete. Men så illa är det ju inte. NA skriver faktiskt om annat jämställdhetsarbete också, vilket jag menar att du Ola borde ha sett.

 

För mig är det bra att du skriver en krönika som den du skrev den 12 januari. På det viset kan vi föra en dialog om jämställdhet som vi alla har glädje av. Det är bara synd att du ser det som att om det inte tas upp av journalisterna då finns det inte.

 

Nej Ola, det är inte segraren som skriver historien om att socialdemokratin också arbetar för att den enskilde individens frihet. Det är så jag uppfattar den socialdemokratiska ideologin.

Vi ser dock att individen är en del i samhället. Ett bra samhälle ser till alla individer. Välfärden bygger vi tillsammans. Det betyder att vi många gånger måste finna kollektiva lösningar för att den enskilde ska få det så bra som möjligt. Eller som det en gång stod i det socialdemokratiska partiprogrammet, jag tror det var 1922, som jag tog till mig i min ungdomstid i SSU: ”Sina djupaste rötter har socialdemokratins idéer i övertygelsen om varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde.” Och som det står i vårt program idag: ”Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.”

Med andra ord frihet för den enskilde individen kan inte uppnås utan jämlikhet.

 

Tomas Wetterberg

Jämställdhetsansvarig i Örebro socialdemokratiska arbetarkommun

Två program och jämställdhet har nu visats i TV-serien ”Jobba jämt”, och mina vänner Magnus och Ann-Chatrin säger vid varje tillfälle att det här var ”värre än jag trodde”, jag det säger Magnus också inför det tredje programmet. Ann-Chatrin har vid båda tillfällena frågat sig vad det är de gett sig in på. Och ni ska veta att båda dessa personer vet hur svårt det är med jämställdhet. Ann-Chatrin har jobbet med de här frågorna i säkert 20 år. Magnus kan du finna mer om, om du tittar i länken här bredvid som heter Normal eller?

 

Det är så roligt att som jämställdhetsarbetare följa det här programmet. Jag har själv kommit in i sammanhang där jag undrat om det inte vore bättre att springa rakt in i Örebro slotts hårda väggar. Det känns ju mer på ytan med den smärta som jag då åsamkar mig. Men det är också så kul att se vilka fantastiska förklaringar som kvinnor och män kommer med, även när TV-kameran står på. Jag har hört dem i verkligheten flera gånger. Ja, det ska verkligen bli kul att följa den här serien, och jag undrar vad som står i sportdelen av NA i morgon?

 

Det här med idrotten och jämställdheten är något jag också bekymrat mig för en hel del. Det är nog ganska få ställen som är så konservativa som just idrottsrörelsen när det gäller jämställdhet. Trots att de pumpat ut en mängd pengar från staten för att satsa på flickor har de inte satsat en enda krona, vad jag vet, på att jobba med värderingar kring maskulinitet. Jag har just idag avslutat den andra läsningen av Stefan Mendel-Enk´s bok Med känsla för stil. I den presenteras en del av den attityd som finns inom den maskulina idrotten. Fotbollspelare ses som krigare och är inte riktiga män om det inte kan använda våld. Alltså tacklas.

 

Jag har vid flera tillfällen när jag varit ute och pratat jämställdhet med män förelagit att män ska ha samma regler som kvinnorna inom ishockey. Det är där inte tillåtet att tackla. De svar jag får handlar då om att det inte är ishockey om det inte tacklas. Jag som alltid tidigare trott att det handlar om att behandla en puck i ett lagspel så att det ena laget kan göra fler mål än de andra. Jag som alltid trott att det handlar om att åka skridskor, dribbla och passa så att man klarar att göra mål. Nej, tittar jag på TV så handlar det nog mer om våld och slagsmål än det jag trodde var idrott. Å andra sidan är ju också boxning och andra slagsmål klassificerat som idrott. Jag såg någon underlig kamp på TV som handlade om att ett par män befann sig i en bur och verkligen pucklade på varandra. En av killar kom härifrån Örebro så därför stannade jag till för att se vad som hände. Det var väldigt obehagligt att se denna unga Örebroare sitta på den andra och bara slå och slå besinningslöst, men säkert väldigt planerande och iskallt. Slagsmålet avslutades visserligen när den som låg underst slog sin hand i mattan några gånger, men innan dess trodde jag han skulle dödas. Men jag är väl en riktig mes?


 
Så är då helgen till ända och det har hänt en hel del igen.

 

I torsdags (den 19 januari) hade jag fått in en debattartikel i NA om hur jag menar att Ola Ström osynliggör allt det jämställdhetsarbete som pågår i vårt land. Han hade i en krönika den 12 januari hävdat att jämställdhetsarbetet dog i och med att skrivandet om Fi tog slut. För mig tycks det som att Ola ser endast med massmedias ögon när han säger så.

Han gav mig ett litet svar som tyder på att vi nog inte tycker så olika. Men visst måste han tycka till lite annorlunda.

 

Men varför är det så? Vad är det som gör att vi som har olika uppfattningar om olika saker, till exempel hur vi ska nå målet alla människors lika värde, måste debattera i stället för att föra en dialog. Jag tycker det är lite synd. Det var också därför jag skrev min artikel i, vad jag menar, inbjudande termer till liberalerna i vår kommun.

 

Jag trodde Ola var en liberal då han skriver för monopoltidningen i vårt län. Den är ju oberoende liberal. Men han tycks ha uppfattningen att partivänner är endast dem som finns inom ett parti. Han lämnade Folkpartiet för åtta år sedan, skriver han. Men jag vill ändå ha en dialog med liberaler, oavsett partitillhörighet eller inte. Precis som jag ser det viktigt att vi socialdemokrater också har dialog med vänstern. Men visst finns det vissa gränser för varthän dialogen ska ta sig. Det blir nog svårt att föra dialog med KD. Det finns väl inte något jag kan tänka att vi ska vara överens om. Men kanske finner jag någon sak gemensamt även med dem.

 

I lördags var det så dags för Örebros manliga nätverk för kvinnofrid att för månadens samtal. Det är oerhört roligt och spännande att den tredje lördagen i varje månad gå till Royal för att möta de män som denna gång vill fundera över mäns våld mot kvinnor. Det är alltid djupa samtal som kommer igång. Jag som i många år försökt få igång fler män för att prata om män, våld och jämställdhet vet att det finns många män funderar i dessa banor. Men ändå är det så fantastisk att möta dessa män som nu bestämt sig för att vara med i arbetet. Det är en hel del män som är medvetna om att vi alla män på något sätt blir anklagade för vad några män gör mot kvinnor. Vi vet att kvinnor idag inte kan veta när de ser oss om vi är en man som slår. Detta för att det finns en maktordning i vårt samhälle som gör att många män anser sig ha rätt att trakassera, psykiskt och fysiskt misshandla, våldta och döda kvinnor. Vi vill med vårt nätverk visa att det också finns andra män och framför allt känner jag det som att det finns många män i vårt nätverk som vill känna ett stöd i att frångå de maskulina sammanhang där kvinnoföraktet lyser igenom. Vill du veta mer om Örebros manliga nätverk kan du kolla in bloggen http://kvinnofridorebro.webblogg.se/

 

Tänk bara på det faktum att samtidigt som FIFA arrangerar fotbolls-VM i Tyskland uppmuntras samtidigt kapitalister i Tyskland att i anslutning till tävlingsarenor upprätta bordeller och s.k ”performence boxes” d.v.s carport liknande moduler för lättillgänglig sex. Tydligen skapar man också nya områden för gatuprostitution. Meningen är att de miljoner män som besöker Tyskland för att se på fotboll också ska erbjudas kvinnor som sexslavar. För att kunna erbjuda detta ska tiotusentals kvinnor från främst Östeuropa komplettera den redan stora tyska gruppen av prostituerade kvinnor. Hela detta tankesätt är för mig fullkomligt absurd. Den visar på en förtryckande kvinnosyn och en jag funderar på om det är en realistisk bild som arrangörerna har av alla de män som kommer till Tyskland för att se på fotboll. Hör verkligen idrott och kränkande kvinnosyn samman?

Efter alla dessa tankar var det väldigt skönt med en riktigt vacker söndag. Vintern var fantastiskt vacker när solen gjorde att det glittrade så fint i snön. En stund tillsammans med vår Islandshäst gör att jag får tillbaka en massa energi så jag kan arbeta vidare för det jämställda samhälle vi ännu inte sett.

Ha en bra vecka