Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen. Undrar vad det beror på?

Kanske för att jag har det så roligt på mitt nya jobb och får så mycket intryck, att jag helt enkelt inte orkar tänka på bloggskrivande. Det är synd, för det är ju endast genom att skriva mycket som jag upprätthåller min kontakt med er läsare.


Nåväl - nu går vi närmare och närmare årets slut och jag måste säga att jag är lite undrande över det kommande året. Inte för egen del. Jag har det bra med mitt nya jobb, min nya yrkesroll som informatör, mitt nya liv utan tågresor och där vi i familjen nu också har en Islandshäst till. Mitt liv är återigen perfekt. Jag räknade ut att jag har suttit på tåg c:a 16 veckor på år när jag pendlat. Uträkningen gick ut på att jag rest 3 timmar per dag, vilket innebär 15 timmar per vecka (jag räknar alltså inte tågförseningar). Det blir nästan två arbetsdagar per vecka. Låt säga att jag jobbar 42 veckor på ett år så blir det alltså 84 arbetsdagar resa. Ni förstår skillnaden nu när jag bara har tio minuter sakta gångväg till jobbet.


Men vad händer med socialdemokratin och vad händer med landet jag bor i? Mona Sahlin flirtar med borgarna om skolpolitiken i dag? Betyder det att om vi slipper betygen i skolan kan vårt parti tänka sig att privatisera mera? Är inte det en borgerlig tanke?

Tänker partiets företrädare i Stockholm på vår grundläggande idé om en skola för alla då?