Anders, Agneta och ni andra som undrar utan att skriva kommentarer. Jag ska nu försöka mig på att förklara mina tankegångar. Men till er båda vill jag först säga att jag är mycket glad för att ni ifrågasätter mina funderingar, för det är ju det jag också gör. Det här med jämställdhet och genus blir allt svårare desto mer jag jobbar med det. Är det så med era specialämnen också?

 

Nåväl, jag har också följt den debatt som pågått allt sedan Yvonne Hirdman kom med sin artikel i KvT 1988:3. Jag läste i och för sig inte artikeln förrän jag läste kvinnovetenskap A 1994. Sedan dess har det blivit många gånger och många fler artiklar som diskuterar detta. Det är alltid bra att gå tillbaka till källan och den dialog som följt. Det jag hela tiden har haft så svårt att förstå är att det finns så många som hävdar att genussystemet skulle vara deterministiskt. Och det är så jag nu också tolkar Agneta i gårdagens kommentar. Jag tycker också att det är det som Anders är inne på i sin kritik av mina tankar den 6 februari.

 

Den uppfattning jag själv bär på är att genusordningens oskrivna kontrakt mellan det vi lite slarvigt brukar kalla det manliga och det kvinnliga är ju ständigt i förändring. Inte alls deterministiskt på annat sätt än att det bestäms av givna faktorer i den kontext vi just nu befinner oss i. Men det betyder inte att framtiden kommer att se lika ut. Se bara skillnaden på vad dagens fäder förväntas göra med sina barn i förhållande till gårdagens fäder. Jag tänker bara på en sådan sak som om min egen far 1954 skulle ha stannat hemma för att sköta mig. Han hade då säkert fått sparken från sitt jobb som murare. När jag var hemma med mina barn 1983 och 1985 sågs det som lite skumt, och i dag är det nästan så att vi förväntar oss att alla pappor ska ta detta ansvar. Genusordningen håller alltså på att förhandlas om.

 

När jag använder mig av begreppet Androgynat gör jag det för att beskriva de strukturer som jag i mitt värv strävar mot. Androgynat som struktur innebär alltså inte att jag prata om någon form av Siggy Stardust eller After Dark figur. (Även om jag antar att det i det framtida samhället inte alls kommer att upplevas som underligt att män ser ut som Christer Lindarw brukar göra i sina shower) Jag pratar alltså inte om enskilda individer just nu. Öystein G Holter har på ett snyggt sätt tillsammans med Helen Aarseth i deras bok Mäns livssammanhang 1994 förklarat Androgynatet som ”ett uttryck för en fas i den patriarkala samhällsstrukturens utveckling, som inte innebär att kvinnor och män blir likadana, utan att den stora skillnad som rådde i föregående fas (maskulinatet) blir avsevärt mindre. Androgynatets första fas präglas av en avveckling av maskulinatets könsskillnader, samtidigt som ojämlikheten mellan produktionssfär och reproduktionssfär fortfarande är betydande. Androgynatet innebär en könsmässig identitetsförändring hos båda könen (en mer androgyn personlighet), en mer demokratisk och mindre hierarkisk ekonomisk politisk ordning, nya former för personligt kapital med ökad självkontroll och egen motivation samt andra viktiga utvecklingsdrag i vår tid.” Det är väl ungefär där vi befinner oss idag 2007, men min vision är också att utjämningen mellan reproduktion och produktion ska öka under androgynatet.

 

Vad jag också menar är oerhört viktigt med genusteorin är att den ifrågasätter den vansinniga tanken om dikotomi som tycks existera i varje debatt. Måste det alltid finnas en motsats? Vad är det som gör att vi inte kan tänka i termer av bådeoch?

Men en blogg får inte ha för många ord, idag blir det 631 stycken, då hämmar den tydligen läsare så därför slutar jag nu för den här gången och ser vad det leder till.

Att respektera alla människors lika värde tycker jag så klar är oerhört viktigt. Varför skulle jag annars vara feminist? Men vad innebär det att respektera alla människors lika värde?

Det är en spännande fråga med tanke på att det fortfarande är så stora diskussioner i vår värld om kvinnors och mäns rättigheter. Det finns fortfarande dem som menar att kvinnor inte ska ha samma rättigheter som män. Tänk bara på den diskussion som pågår för fullt i nästan två veckor framåt i FN-huset i New York där mina arbetskamrater sitter från måndag morgon och förhandlar.

 

Men Agneta och ni andra som undrar vad jag menade med kommentaren till Agnetas kommentar, här pratade vi om hur kvinnor ibland intar maskulina beteenden. Det jag då menar med könsmaktsordning är att det finns kvinnor som tar över det maskulina beteendet för att på det viset också få plats i den maskulina hierarkin. Hur blir en kvinna mest accepterad i en maskulin miljö? Jo, jag tror hon måste inte ett agerande som den maskulina miljön känner till och accepterar.

Sjukvård ska drivas i offentlig regi. Det tycker jag som socialdemokrat borde vara en viktig princip att bevara. Mycket är fint här i Hallsberg men att mina landstingssossar nu ska ge lillfingret till den så kallade marknaden ser jag som något mycket tråkigt. Marknaden föresten, är det bara den ena delen av den som räknas. Dom som ska äga. Vi som ska ha vård i Hallsberg kommer snart att inte ha någon som helst valfrihet. Det finns snart ingen offentlig vård i Hallsberg. Nu är Vårdcentralen ska lämnas ut på ”intraprenad”. OM det hade varit självförvaltning det handlade om, inom landstinget hade det varit något annat. Nu känns det som att det är privatiseringssossarna som får sin vilja fram. Högern på frammarch så att säga.