Så är det då dags igen med semester. Att det är så härligt varje år att få ha sin ledighet. Det spelar säkert inte någon roll om man har ett arbete som man nästan jämt längtar till eller inte. Semester är en återhämtningens tid för oss alla. Men ? det ger tyvärr lite mer tid att läsa tidningen. Och nu läste jag, på måndagsförmiddagen, för första gången en ledarkrönika av en ung herre vid namn Per Nilsson. Han måste vara utvald av Ola Ström. Ola Ström, den äldre menar jag. Den Ola som är ledarskribent i monopoltidningen nu för tiden. För några år sedan var Ola Ström, som jag kommer ihåg det, en sådan socialliberal som jag tycker om. En sådan som verkligen betonade det allmännas, alltså staten och kommunens, ansvar för dem som har det sämre. Nu har han kanske glömt det, eller så understödjer han moderaterna som hela alliansen kanske måste göra. Men nu finns det en till på NA med dessa idéer. Och denna unga man vet till och med hur han ska ge de goda råden till socialdemokraterna. Tänk om socialdemokraterna ska gå i liberalernas ledband. Tänker han sig att de nya socialdemokraterna ska bli som de ?nya? moderaterna. Han säger till och med att Mona har pratar om ungdomen som en svag grupp i samhället. Jag har så svårt att tänka mig att just Mona skulle kalla ungdomar för svaga så jag läste hennes tal. Vilket kanske Nilsson också skulle göra? 

Mona pratade inte om att ungdomar är svaga. Mona pratade om att den politik hon vill föra som en solidarisk politik. Ordet solidaritet är kanske för liberaler detsamma som välgörenhet. Men så är det inte för oss demokratiska socialister. Solidaritet betyder för oss att vi som har möjligheter ska stödja varandra. Om vi tar ungdomar som ett exempel så är jag helt övertygad om att Mona menar att den politik hon ser från de borgerliga är motsatsen till en socialdemokratisk politik. Alliansen, eller kanske är det främst moderaterna, håller på att ta bort alla möjligheter för de unga att leva på lika villkor som de vuxna. Mona använde över huvud taget inte ordet svag i sitt tal. Däremot sade hon bland annat att ? I skolan planerar regeringen för mer sortering, mer av jämförande, mer av uppdelning.

Också det är djupt oroande. Vi behöver fördela resurserna så att de hamnar i de skolor och hos de elever som är i störst behov av dem. Det är det som är fördelningspolitik. Alla barn har rätt till kunskap, och till en skolmiljö präglad av lugn och ro där lärare och andra vuxna ser till den enskilda elevens behov. Det borde vara självklart! Där vi inte har lyckats tillräckligt bra måste vi bli bättre.? Men det betyder inte att den unge mannen Per Nilsson, som är ledarskribent vid 25 års ålder ska bestämma den socialdemokratiska politiken med sina liberala värderingar.

 

JO, föresten, en gång använder Mona ordet svag, eller ordet svagare. Det var när hon tog upp följande: ?Som medlem i a-kassan tar man eget ansvar och samhället ska se till att

skyddet hjälper vidare till nästa jobb och nästa utbildning. Nu används a-kassan dels till att göra facket svagare genom att regeringen sänkt ersättningen. Men också som en mjölkko åt statskassan genom att man höjer avgiften. Hanteringen av a-kassan är ett uttryck för vad den moderatledda regeringen vill. De förändrar a-kassan från en försäkring till ett bidrag.

 Och jag undrar om det är Per Nilsson som skrivit ledaren på tisdag också. Den är en otrolig bild på vad som skapar utanförskap. I en värld där de 350 rikaste människorna i världen har lika stora tillgångar som de 2,5 miljarder fattigaste skulle överleva på, skyller ledaren på de futtiga löneökningarna som orsak till att utanförskapet ska bestå. Inte ett ord om de 350 rikaste i vårt land. Undrar hur mycket deras plånbok sväller, eller var de nu har sina pengar? Ja, du, Per Nilsson, Du gav mig i alla fall ännu en orsak att säga upp min prenumeration på monopoltidningen. Jag orkar inte med den lyliberlaa prpagandan längre. Nu ska jag ha smester och njuta för fullt i stället för att läsa "Nerikes elände".

Kommentera

Publiceras ej