Ja, nu har jag haft semester någon vecka och den första tiden har ägnats åt tystnadens läkande kraft. Att bara sitta här på balkongen i Hallsberg och blicka ut är otroligt avkopplande, och ibland lite roligt. Jag skrev tidigare om klädval och fick några reaktioner på det. Bland annat undrade Torsten i Kumla om jag inte kunde fundera lite på Hallsbergsbon. I söndags kom en upplevelse åkande på motorcykel. En upplevelse som bekräftar min tidigare tanke. På en fin, men bullrande motorcykel, kom en man endast iklädd badbyxa. Han hade visserligen en hjälm i icke matchande färg. Hans kropp var vackert brun, men hans kroppshydda inte alls lika vacker. Med andra ord kom en relativt fet man nästan utan kläder och visade upp sig. Det dallrade ganska kul, men måste jag få uppleva sådant? 

En annan fundering jag fått är denna, inte helt ovidkommande för den ovanstående funderingen: Hur mycket ska mina egna upplevelser styra andras varande. Jag läste i dag en artikel i Dagens Nyheter om att homosexuella känner sig diskriminerade när de handlar. En europeisk undersökning har granskat de femton största företagen inom bank-, försäkrings-, rese- och bilhandelsbranschen, samt tillfråga 1200 homo- och bisexuella om deras erfarenheter, via enkät, samt gjort fem djupintervjuer. Hälften av de tillfrågade är osäkra på hur de kommer att bemötas på grund av sin läggning.  Till detta har DN sedan ett reportage med ett bögpar som bekräftar osäkerheten hos personalen.  
Jag är den första att hålla med om att det finns en oerhörd diskriminering av lhbt-personer i vårt land. Jag märker det inte minst när vi pratar om frågor som rör mäns våld mot kvinnor och våld i samkönade parrelationer. Och jag funderar mycket över hur mycket just upplevelser ska styra utvecklingen?  Och vilka upplevelser?
JO - jag tycker att vi måste ta hänsyn till just upplevelser. Det är ju det jag skriver när jag skriver om hur vi ska klä oss i det offentliga rummet. Men jag tycker att vi behöver fundera lite mer på hur vi använder dem. En undersökning som den som DN refererar till är oerhört bra för att få handlare och oss andra att fundera över vårt sätt att möta folk. Men också vad som krävs av mig som enskild individ och mitt sätt att agera. Men jag vill också se hur upplevelsen av att tillhöra en fler underordnade grupper, så som klass och etnicitet kommer till vår kännedom.
När omfångsundersökningen Slagen Dam presenterades av Brottsoffermyndigheten 2001 kom kritiken att handla om att den inte var trovärdig, just för att det handlade om upplevelser av mäns våld mot kvinnor. Finns det vissa grupper i samhället som vi värnar mer än andra vid vissa tillfällen? 

Och så lite långsökt tillbaka till min inledning om hur vi klär oss i det offentliga rummet. Är det inte så att vi i ett solidariskt samhälle behöver tänka igenom lite mer hur andra upplever sin situation innan vi bestämmer vilka kläder vi ska ha på vår kropp. Kan det vara så att mitt eget agerande och min egen förväntan på vad andra ska tänka om mig också styr min upplevelse? Det blir krångligt det här så jag slutar nog just här i dag. 

2 kommentarer

Agneta

26 Jul 2007 10:37

Ja, nu är du allt krånglig. Jag har faktiskt svårt att förstå din slutsats. Ska bara de som är "idealvackra" få visa sig lättklädda medan alla andra hänsynsfullt bör dölja sig i kläde och slöjor? Det menar du väl ändå inte om du tänker efter?

Tomas W.

26 Jul 2007 15:51

Nej...så menar jag nog inte. Det kanske mer är så att jag funderar över var individualismen drar iväg med oss. Är människans behov av att få synas som just individ så starkt att klädkoder mister sin funktion. Kanske är meningen med det hela att riva klädkodernas funktion, precis som någon skrev en bok om att skita i traditionerna? Är det fel att tänka att det finns vissa platser där vi kanske ska ta mer hänsyn till varandra än andra? Jag har till exempel slutat gå på bio för att jag alltid blir störd av vuxna människors prat och prassel mitt i sekvenser som jag själv anser vackra eller spännande. Det offentlig rummet kanske inte längre är ett rum för oss alla? Men kanske ska jag vänta med mina funderingar till de
blir mer genomtänkta innan jag skriver ner dem? Intressant är dock att just detta med klädsel i det offentliga rummet lockar till så många kommentarer. Vad kan det bero på?

Kommentera

Publiceras ej