En stund i den tysta avdelningen på ett X2000 tåg

1kommentarer

   Varje dag åker jag tåg mellan Hallsberg, där jag bor, och Stockholm, där jag arbetar. För att få restiden så skön som möjligt bokar jag alltid en sits i den tysta delen av vagn tre. Ja, det finns numera en sådan avdelning i andra klass på X2000-tågen. Det finns en tyst avdelning också i första klass, men där vill jag inte vara.
   Den tid jag reser använder jag till att roa mig med mycket olika saker. Jag läser böcker som kräver koncentration. Just nu en avhandling om Straffrätt och mäns våld mot kvinnor. I morse en rapport från Räddningsverket som heter Bära slang som en man. Ibland lyssnar jag på nerladdade radioprogram, oftast Filosofiska rummet och lite andra roliga program som Lantz i P1 och dylikt. Självklart finns det också lite radioprogram om genus och jämställdhet att ladda ner.
   En annan sak som jag också roar mig med är att göra lite mindre sociologiska undersökningar. Då när jag blir störd i min rofyllda tillvaro passar det bra att tänka på något i den stilen. I dag till exempel blev jag rätt undrande över hur vuxna män, för det är oftast män, uppfattar det som står på biljetten, det som finne små skyltar på nästan varje säte om och det som tågmänstaren säger i högtalarsystemet när tåget lämnar stationen. Det där om att respektera att i vagn tre sätena 1 - 16 är en tyst avdelning. Där använder man inte telefon och där pratar man, om man måste prata, så lågt som möjligt. Vad är det som gör att just män ignorerar detta budskap så mycket mer än vad kvinnor gör det? Jag tror att det handlar om samma sak som när pojkar tar mycket mer plats på förskoleavdelningen eller att pojkar är de som stökar mest i skolan och på krogen. Alltså tror jag att det har med maskulininiteten att göra. Det där med att bara jag (mannen) har det bra så bryr jag (mannen) mig inte om andra.
Mannen tar plats inte bara fysiskt utan kanske i allra högsta grad psykiskt. Han visar att han är viktigare än någon annan, att han ska få synas.
   Nu vill jag samtidigt säga att detta naturligtvis är en strukturell förklaring utifrån en mycket ovetenskaplig undersökning som jag gjort några gånger på tåget mellan Örebro - Hallsberg - Stockholm genom nästan dagligt pendlande i sju år. Men om någon vill hjälpa mig med en metod, gärna både kvalitativ och kvantiativ, så ska jag gärna göra denna undersökning under den kommande tid jag ska pendla. Och så har vi det där med mobilen...
  Men det tar jag en annan dag...För en blogg ska inte vara för lång, har jag hört.

1 kommentarer

Anders

04 Oct 2007 15:03

Hej tomas
I morse blev jag så där brutal väckt, 05.15, av en motorcykel som drog på- just-
på max-max varvantal (och ingen laglig ljuddäpmare) och jag är trött på alla djävla män(mest) som för sånt satans oväsen. Jämt och ständigt dessa förbannade motorcyklar. Jo, det finns de som kör behärskat, tack för det, men det är terroristerna jag talar om.
Och jag förstår dig, om/på tåget, män respekterar inte att respektera andra människor, här kommer jag ALLAN och jag får leva hur högt jag vill.
Det är en normfråga, en attityd.
Själv tänker jag åka på ett women-train framöver, så jag kan sitta i lugn och ro och slippa alla dessa gapiga, skrävlande typer.
Och på resa ska jag försöka bo på hotell där gapiga män är portade, jag är så less på den gapigheten, den manliga gapigheten, skrävlandet.
Jag är less på dessa små chimpanser

Kommentera

Publiceras ej