Vad för läsning ger inte funderingar? Jag har just avslutat en isländsk deckare som jag som så ofta tycker är riktigt intressant att läsa. Jag tycker om det nordiska men är samtidigt lite förundrad över hur vi alla ska anpassa oss till någon slags rådande hegemoni. Finns det en rådande borgerlig hegemoni Norden? En hegemoni som också tränger sig in i den socialdemokratiska pragmatismen, som jag kanske är en del av? Boken jag läst heter Mannen i sjön och är skriven av Arnaldur Indridason. Jag gillar hans böcker.


Det är lite spännande, och oroande, när den rådande borgerliga hegemonin slår igenom över allt tycker jag. I den här boken härleder jag det till att den bland annat handlar om hur några unga islänningar på 70-talet studerar i det kommunistiska Östtyskland. De upplever detta Östtyskland på olika sätt och de är där av olika anledningar. Det kontrollsamhälle som hegemonin säger att det kommunistiska/socialistiska är, ska naturligtvis också framställas i denna bok, som oftast på ett negativt sätt. Och det är bra, på sätt och vis, för ett kontrollerande samhälle, oavsett om det är socialistiskt eller borgerligt är inte något som gagnar demokratin. Men kanske det också behöver vara så att vissa värden måste försvaras, våra grundläggande värden till exempel. Och vem säger vad som den bästa vägen till en riktig demokrati? Vad är en riktig demokrati?


Det finns en rådande ordning som säger att den press- och yttrandefrihet vi har i vårt land är viktigare än all rättvisa i världen. Att det kontrollerande samhället skulle kunna ha värdefulla uppfattningar får vi inte ens tänka. Hur är det med yttrande och tankefriheten då? Jag tänker att om ett samhälle ska kunna utvecklas åt antingen kapitalism eller socialism så måste det finnas några som vaktar dessa demokratiska värderingar. Är det inte så det är i vårt samhälle? Den liberala synen att allt som ger individen frihet är viktigare än att till exempel förbjuda pornografi, trots att pornografi och prostitution är att likna vid att män betalar för att få våldta? Men den går inte så långt att den ger friheten att råna en bank, eller en person på gatan. Får vi ha vilka uppfattningar och åsikter som helst? Får man ha en politisk uppfattning och samtidigt arbeta i en organisation som har en annan politisk uppfattning? Vad säger vi om Lars Danielssons situation just nu? Får han uttrycka sina frågeställningar trots att han arbetar i Regeringskansliet? Eller kan man vara mot jämställdhet och samtidigt arbeta i den svenska skolan, där jämställdhet ses som ett av de viktiga värden som skolan, enligt läroplanen, ska arbeta med. Visst är det spännande frågeställningar?

Kommentera

Publiceras ej