Jag läste en underlig bloggtext av Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar i dag. Jag kanske inte förstår den som författarna tänkt, men jag blir ändå sugen på att kommentera. Den är nämligen kommenterad i Aftonbladet och jag blev onekligen nyfiken på vad ett par kvinnor i den positionen har att säga om oss män och kvinnor. Ett inlägg i jämställdhetsdebatten?

Men så trist det blev. Två kvinnor i min ålder som tar strid för den maskulinitet vi försöker jobba oss bort ifrån. Två kvinnor med mycket inflytande på andra kvinnor som vill tillbaka till det o-jämställda. Två kvinnor som vill tillbaka till den mytologiska biologistiska tanken om att män och kvinnor måste vara så vansinnigt olika. Ja, som du märker vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta dem. Kanske jag borde låta bli? Nej...

Ett citat lyder så här ”“När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?”

Det känns som att dessa två kvinnor inte har en aning om vad mäns våld mot kvinnor handlar om. Möjligen skulle det kunna vara ironi, men min uppfattning är att man i en artikel av detta slag, i så fall ska vara mer tydlig angående detta. Ska man skoja om detta ämne måste man nog ha Susanne Reuters och Ulla Skoogs intellekt för att det ska bli ett led i arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor.

För mig blir dessa två kvinnors inlägg i debatten mer ett tecken på det jag brukar kalla för att kvinnor många gånger underordnar sig genusordningen, just får att få extra poäng hos de män som förtrycker dem. Om de håller sig väl med förtryckaren är det lättare att utstå med underordningen. Något som många kvinnor som varit utsatta för mäns våld kan vittna om.

Det jag också tycker är tragiskt med detta är att om det vore två ”vanliga” kvinnor som skrev på samma sätt så skulle media inte dra upp det som något intressant, något att berömma. Och än värre är att om det vore Ulf Lundell som skrev detsamma skulle hela mediavärlden skrika ut och kalla honom för antifeminist. Ännu ett tecken på hur media styr våra tankar. Nej....jag känner att min irritation över det här gör att mitt eget inlägg håller på att trassla till sig. Så jag publicerar det som det är just nu... och här kan du läsa den artikel som irriterar mig.