Den 25 oktober fick jag en kommentar av Fredrik - läs den här - som jag gärna vill föra en vidare dialog om just nu. Här kommer mitt svar till Fredrik:

Ja du Fredrik. Jag undar om den kvinnliga bekantingen var en kvinna eller man? Var tror du om den underliga frågan? :-)

Jag har också träffat kvinnor som inte haft klart för sig att också män kan arbeta inom yrken som "normalt" sett utförs av kvinnor. Finns t o m forskning som visar på genusyrsel i situationer som dessa. Vid ett tillfälle för drygt tio år sedan skulle jag söka män till ett projket inom Örebro läns landsting. Vi tänkte skapa ett nätverk av män som jobbade inom vården. Nätverket var till för att dessa män skulle få möta andra män inom vården. De var inte då, och är inte heller nu, speciellt många som jobbar som sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker. Inte heller som undersköterskor. Vid ett tillfälle var jag på väg in på en medicinavdelning där jag visste att just då arbetade två män. När jag ställde frågan till de två kvinnor jag mötte; om de vet var de där männen som jobbar finns just nu. Fick jag svaret att det inte finns några män där. Utan ett leende som kunde tolkas som att de skämtade med mig.

Jag tror nog att de, som en hel del andra, tänkte att riktiga karlar jobbar inte med yrken som kvinnor har "modellmakt" över. Min tanke är att med ett genuspedagogiskt arbete kan vi komma mycket längre med att bryta de normer som finns för vad som är manligt och kvinnligt arbete. Sådan som både män och kvinnor faktiskt kan utföra.
Orden manligt och kvinnligt står för mig för en strukturell ordning. Det finns mängder av män som är kvinnliga och mängder av kvinnor som är manliga. Utan att för detta vara mindra män eller kvinnor. (Svårt resonemang eller...?)

Detta är en av förklaringarna till att jag tycker det är så viktigt med genuskunskap när man jobbar med jämställdhet. Det är sådan risk att det annars bara blir någon form av kvantiativ jämställdet. Alltså att vi räknar hur många biologiska kvinnor respektive män som finns i olika sammanhang. Jo - jag tycker att som ett medel kan också "kvotering" vara ett alternativ. Men utan genuskunskap kommer vi att stå still i utvecklingen till det jämställda samhälle som så många av oss vill nå.