Väldigt vad jämställdhetsfrågan får mycket utrymme i media i dag. Intressant är också att se hur media väljer att spegla de två frågorna.

Den ena handlar om en undersökning gjord av Liz Kelly för EU:s strukturfond Daphne II. Hon konstaterar i sin studie att de 46 våldtäkter per tusen som anmäls i Sverige per år, är den största anmälningsfrekvensen inom hela EU-området. Jag har under dagen sökt efter undersökningen men endast hittat en del tidningsartiklar. Min uppfattning är att jag inte tror vi ska bli så upprörda för resultatet i undersökning vad gäller Sverige.
Men jag tycker att vi ska fortsätta att vara upprörda över att så få våldtäkter anmäls i de övriga länderna, och att det fortfarande är alldeles för få som anmäls i Sverige. För att  inte tala om hur få som leder till åtal och fällande domar. Trots att endast 2 procent av anmälningarna kan konstateras vara falska.

Det är också intressant att läsa artikeln i DN.se . Där kan vi på frågan om vad Liz Kelly tycker vi ska göra åt våldtäkerna svarar på följande sätt. vilket jag håller med henne om:

" - Det skulle hjälpa om man kunde förändra synen på sexuellt våld och sluta tänka i stereotyper i form av en främmande man som hoppar fram ur en buske och överfaller kvinnan. De flesta våldtäkter händer i vardagen i situationer där vi känner oss hemma. Man borde tänka om när det gäller våldtäkter på samma sätt som man gjort när det gäller familjevåld, som tidigare sågs som en samhälleligt oviktig privatsak, säger Kelly. Andra resultat är att den höga frekvensen av våldtäkter här är starkt kopplad till nöjeslivet, eller mer konkret så kallade efterfester. Tidig sexdebut, hög alkoholkonsumtion, "fri sexualitet" och "rätten till ett sent nej" ger helt enkelt fler våldtäkter, enligt studien."

Jag vill också tillägga att svenska kvinnor, trots allt, känner sig mer trygga med att anmäla en kvinnor i många andra länder. Vi har också en tydlig signal till kvinnor i vårt land att våldtäkt inom äktenskapet inte är tillåtet.

Jag tycker däremot att hennes svar om att den  höga frekvensen av våltäkter är kopplad till nöjeslivet, alkoholen och den frias sexualiteten är grumliga argument. Liksom rätten till ett sent nej. Om inte Liz Kelly, vilket jag tror hon har gjort, inte kopplar detta till maskulinitet och pojkars självpåtagna rätt att dominera flickor och kvinnor.

Det jag vill att vi ska resonera om är; Vad är det som gör att vi män inte kan låta bli att våldta kvinnor?

Den andra frågan som blivit stor under dagen och som media väljer att spegla i många fler artiklar och även i radioprogram är vad det kommer sig att pojkar har sämre betyg än flickor. Något som varit konstant sedan slutet av 1980-talet. Den huvudsakliga förklaringen till medelvärdesskillnaden till flickornas fördel är alltså inte att det finns en mindre grupp pojkar med låga betyg som drar ner medelvärdet för hela gruppen pojkar. Där kan jag också läsa att skillnaderna mellan pojkar och flickor i ämnen som matematik, engelska och svenska sett lika dant ut sedan början av 1960-talet. Läs lite mer på DEJA, Delegationen för jämställdhet i skolan

Frågan är varför vi uppmärksammar detta så mycket i dag. Kan det vara för att kvinnor i dag har större möjlighet att komma in i yrken som tidigare ansågs vara endast för män? Utbildningar som jurister, arkitekter, läkare, psykologer, vetrinärer och så vidare har i dag majoritet av kvinnor. Kan det vara så att vi (den struktur vi lever i) nu känner ett hot att kvinnorna kommer att ta över?

Kan det vara frågor som dessa som gör att media väljer att spegla pojkars tillkortakommanden som en större och allvarligare nyhet än att vi har flest våldtäkter som leder till anmälan inom EU?

Men oavsett detta är det viktigt att se att båda de här frågorna kanske handlar om maskulinitet och jämställdhet.

Män för jämställdhet har vid flera tillfällen påtalat för både den förra och den nuvarande regeringen hur viktigt det är att frågan om män och jämställdhet tas på allvar för att utvecklingen till ett jämställt samhälle inte ska försenas. Vi tror också att ett jämställt samhälle också leder till mindre våld, både när det gäller mäns våld mot kvinnor som mäns våld mot andra män och kvinnors våld mot män och varandra.

 I vårt remissvar på utredningen om den nya jämställdhetspolitiken påpekade vi, år 2005, att som ett komplement till den nya jämställdhetspolitiken skulle regeringen tillsätta en arbetsgrupp eller utredning med specifikt uppdrag att kartlägga kunskapsläget om skapandet av maskulinitet, och utifrån det analysera möjligheterna för jämställdhetspolitiken att skapa mer effektiv förändring bland män och pojkar. För att därigenom förbättra män och kvinnors,flickors och pojkars situation. Detta förslag återkom vi med när den nya regeringen bjöd in till rådslag för att skapa sin handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. En vädjan vi nu upprepar.

Jag tror att både när det gäller pojkarnas eftersläp i skolan (vilket som sagt inte gäller alla pojkar) och frågan om varför kvinnor ska behöva utsättas för våldtäkter ( vilket inte heller gäller från alla män) är frågor som går att komma åt genom att förändra maskuliniteten och de förväntningar som finns på pojkar och män. Genom genusmedveten pedagogik i förskolor och skolor, genom genusmedvetna föräldrautbildningar och genom genusmedvetna kill- och tjejgrupper på skolorna kommer vi att ta många steg mot ett jämställt samhälle. Därmed, hävdar jag, tar vi många kliv framåt för att komma tillrätta med de problem som det som speglats i media under denna dag.

P.S. förlåt den lång bloggen, men det kändes nödvändigt. D.S.
Den här dagens blogg vill jag att använda till att kommentera de kommentarer jag fått på inlägget ”In hate we trust”. Kommenterar förväntas vara korta och det här blir ett lite längre inlägg.

Först till Mark:
Om du tittar in på vår hemsida ska du se att vi i MFJ ägnar hela vår tid till ”det lilla hörn vi män förväntas nöja oss med”. Att jobba med jämställdhet och ha ett perspektiv på män innebär för mig att också arbeta med det vi brukar kalla för mansrollen, det som vi kallar för maskulinitet. Och för att vi ska kunna ändra denna maskulinitet är det viktigt att arbeta med förändring av hela den genusordning vi befinner oss i. Den förra JämO, Claes Borgström, brukade prata om att jämställdhetsarbete är egentligen ett revolutionärt arbete. Revolutionärt just för att det handlar om att ändra hela samhällsordningen. Jag tror han har rätt i det. Så det lilla hörn vi män förväntar att nöja oss med är inte så litet.

Just nu, i den rådande genusordningen förväntas vi män att stå för alla de stora besluten, att genomföra krigen åt andra män och att vara den som ska förtjäna brödfödan åt både samhälle och familjen. Familjen ska dessutom vara hetero då en man inte förväntas att vara bög och att lesbiska kvinnor inte får existera för heteronomen annat än som utnyttjade i porrindustrin. Och kanske är det detta du menar med vår trånga maskulinitet, eller det lilla hörnet.  Då jobbar vi nog åt samma håll.

Anders H:
Du får ursäkta mig, men jag blir lite trött på dina återkommande kommentarer om att vi skulle vara någon form av talibaner i MFJ. Det är lite väl svepande och jag anar en viss form av förakt.

Jag vet inte om du minns hur vi i MFJ, men då kallade vi oss Manliga nätverket, på många olika orter i landet och på riksplanet har påverkat utvecklingen av pappagrupper i vårt land? På vissa platser, jag tänker på till exempel Örnsköldsvik, Stockholm och Sundsvall, var det män som var med i Manliga nätverkets samverkansgrupp på riksplanet, som även i praktiken genomförde utbildningarna. Många pappagrupper lever kvar – också dem i Haninge inte minst tack vare dig - och vi i MFJ propagerar fortfarande om vikten av dessa.

Jag tror att en pappa som är med aktivt från början inte kommer att förlora kontakten med sina barn även om de ibland kanske skiljs på grund av moderns för tillfället felaktiga agerande. Jag kan också berätta en histora från min närhet om en far som flyttat långt bort från barnets mor och barn. Som under den tid han levde med barnet inte gjorde en släng varken med barn eller i hushållet, som inte ens skrivit på att han är far, men som ändå får träffa sitt barn varannan vecka.
Men, vad har vi för långsiktig vinst i jämställdhetsarbetet att slänga olika historier mot varandra?

Det är orättvist av dig Anders, att hävda att MFJ inte ser hur vårdnadstvister skadar barnen och båda föräldrarna. Jag är dock inte lika säker som du verkar vara att dessa vårdnadstvister bara handlar om att vara elak mot just fadern. Glöm inte heller att de flesta skilsmässor inte leder till uppslitande vårdnadstvister.

Jag tycker också du är orättvis när du säger att vi i MFJ är av uppfattningen att alla män är, som du skriver, talibaner. Vi menar inte heller att alla män är våldsutövare även om vi vet att 98 procent av allt våld som utförs i världen utövas av män. Men jag hävdar att varken en kvinna eller en man kan se på en man om det är just han som kommer att misshandla henne eller honom. Vi har sett alldeles för mycket i våra rättssystem av vad som ser ut som helt vanliga män från alla samhällsklasser och etniciteter som begått oerhört allvarliga våldsbrott mot kvinnor och andra män.

Jag arbetar med en förändring av maskuliniteten för att jag ser framför mig ett samhälle där mina barnbarn ska kunna vistas fritt ute i samhället och hemma i sina hem utan risk för att utsättas för våld eller förtryck, oavsett kön eller könsidentitet. Jag arbetar för jämställdhet för att jag menar att alla människor är lika värda och för att jag tror på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag vill att det ska genomsyra mina barnbarns samhälle.
I kväll var jag på Länsmuséet i Örebro och deltog i ett samtal om hatbrott. Ett samtal som hade fotoutställningen "In hate we trust"  av Elisabeth Ohlson Wallin, som utgångspunkt. Uställningen har varit i Örebro sedan den 15 mars. Jag fick  höra att många skolklasser från hela länet varit på besök. Det är glädjande.

Samtalet som jag var med på i kväll handlade om hur vi kan stå upp mot hatbrotten. Elvy Wiklund, kvinnoadvokat från Örebro, Caroline Jannerlund från RFSL i Örebro och jag samtalade utifrån våra olika, men ibland ack så lika, erfarenheter. Det är så tydligt när vi pratar om hatbrott att maskulinitet är något som vi verkligen måste jobba vidare med. 80 procent av alla hatrelaterade våldsbrott utförs av män och 70 procent av offren är män. Min ingång i dialogen är att mäns rädsla för att falla utanför det vi brukar kalla för den hegemoniska maskuliniteten är så stark, att för många övergår det till att straffa dem som går över gränsen.

Jag tror att vårt arbete i Män för jämställdhet, med att ständigt ifrågasätta den rådande stereotyp av maskulinitet, är oerhört viktig. Det är genom att förändra den rådande genusordningen, med den heteronormativa normen, som vi kan komma åt mycket av det som ligger bakom dessa hatbrott. Och, som Elvy uttryckte det i kväll, mäns våld mot kvinnor är också en form av hatbrott. Jag har ännu inte sett filmen Män som hatar kvinnor, men jag har läst böckerna. Och att det ligger hat bakom vad dessa män gör är väl uppenbart. Ibland undrar jag om mäns våld mot andra män också är en form av hatbrott. Även om jag just i dag mer tänker att mäns våld mot andra män är ett försök att kliva uppåt i den maskulina hierarkin.

Men du som ännu inte sett utställningen och finns i Örebro län. Den finns på Länsmusset till och med söndag denna vecka. Passa på att se den och kom sedan ner till oss i MFJ-Örebro och var med i samtalet om en utveckling av maskuliniteten. Jag säger utveckling, för jag tänker på vad Caroline sa´ i kväll. Normen kanske vi inte kan avskaffa, men vi kan utveckla den. Maskulinitet och femininitet är inte bara dåliga egenskaper. Det finns mycket gott i dessa normer som kan mixas så det blir en större låda att leva i.

Det är det som inte är bra, det som leder till kränkningar av andras mänskliga rättigheter, som vi vill få bort. Det är det jag menar med att vi behöver förändra den genusordning vi lever under i dag. Hmmm....

P.S. bor du någon annan stans och inte kan se utställningen i Örebro får du kanske möjlighet när den kommer till en plats nära dig. Eller gå till Elisabeth Ohlson Wallins hemsida. D.S.