Väldigt vad jämställdhetsfrågan får mycket utrymme i media i dag. Intressant är också att se hur media väljer att spegla de två frågorna.

Den ena handlar om en undersökning gjord av Liz Kelly för EU:s strukturfond Daphne II. Hon konstaterar i sin studie att de 46 våldtäkter per tusen som anmäls i Sverige per år, är den största anmälningsfrekvensen inom hela EU-området. Jag har under dagen sökt efter undersökningen men endast hittat en del tidningsartiklar. Min uppfattning är att jag inte tror vi ska bli så upprörda för resultatet i undersökning vad gäller Sverige.
Men jag tycker att vi ska fortsätta att vara upprörda över att så få våldtäkter anmäls i de övriga länderna, och att det fortfarande är alldeles för få som anmäls i Sverige. För att  inte tala om hur få som leder till åtal och fällande domar. Trots att endast 2 procent av anmälningarna kan konstateras vara falska.

Det är också intressant att läsa artikeln i DN.se . Där kan vi på frågan om vad Liz Kelly tycker vi ska göra åt våldtäkerna svarar på följande sätt. vilket jag håller med henne om:

" - Det skulle hjälpa om man kunde förändra synen på sexuellt våld och sluta tänka i stereotyper i form av en främmande man som hoppar fram ur en buske och överfaller kvinnan. De flesta våldtäkter händer i vardagen i situationer där vi känner oss hemma. Man borde tänka om när det gäller våldtäkter på samma sätt som man gjort när det gäller familjevåld, som tidigare sågs som en samhälleligt oviktig privatsak, säger Kelly. Andra resultat är att den höga frekvensen av våldtäkter här är starkt kopplad till nöjeslivet, eller mer konkret så kallade efterfester. Tidig sexdebut, hög alkoholkonsumtion, "fri sexualitet" och "rätten till ett sent nej" ger helt enkelt fler våldtäkter, enligt studien."

Jag vill också tillägga att svenska kvinnor, trots allt, känner sig mer trygga med att anmäla en kvinnor i många andra länder. Vi har också en tydlig signal till kvinnor i vårt land att våldtäkt inom äktenskapet inte är tillåtet.

Jag tycker däremot att hennes svar om att den  höga frekvensen av våltäkter är kopplad till nöjeslivet, alkoholen och den frias sexualiteten är grumliga argument. Liksom rätten till ett sent nej. Om inte Liz Kelly, vilket jag tror hon har gjort, inte kopplar detta till maskulinitet och pojkars självpåtagna rätt att dominera flickor och kvinnor.

Det jag vill att vi ska resonera om är; Vad är det som gör att vi män inte kan låta bli att våldta kvinnor?

Den andra frågan som blivit stor under dagen och som media väljer att spegla i många fler artiklar och även i radioprogram är vad det kommer sig att pojkar har sämre betyg än flickor. Något som varit konstant sedan slutet av 1980-talet. Den huvudsakliga förklaringen till medelvärdesskillnaden till flickornas fördel är alltså inte att det finns en mindre grupp pojkar med låga betyg som drar ner medelvärdet för hela gruppen pojkar. Där kan jag också läsa att skillnaderna mellan pojkar och flickor i ämnen som matematik, engelska och svenska sett lika dant ut sedan början av 1960-talet. Läs lite mer på DEJA, Delegationen för jämställdhet i skolan

Frågan är varför vi uppmärksammar detta så mycket i dag. Kan det vara för att kvinnor i dag har större möjlighet att komma in i yrken som tidigare ansågs vara endast för män? Utbildningar som jurister, arkitekter, läkare, psykologer, vetrinärer och så vidare har i dag majoritet av kvinnor. Kan det vara så att vi (den struktur vi lever i) nu känner ett hot att kvinnorna kommer att ta över?

Kan det vara frågor som dessa som gör att media väljer att spegla pojkars tillkortakommanden som en större och allvarligare nyhet än att vi har flest våldtäkter som leder till anmälan inom EU?

Men oavsett detta är det viktigt att se att båda de här frågorna kanske handlar om maskulinitet och jämställdhet.

Män för jämställdhet har vid flera tillfällen påtalat för både den förra och den nuvarande regeringen hur viktigt det är att frågan om män och jämställdhet tas på allvar för att utvecklingen till ett jämställt samhälle inte ska försenas. Vi tror också att ett jämställt samhälle också leder till mindre våld, både när det gäller mäns våld mot kvinnor som mäns våld mot andra män och kvinnors våld mot män och varandra.

 I vårt remissvar på utredningen om den nya jämställdhetspolitiken påpekade vi, år 2005, att som ett komplement till den nya jämställdhetspolitiken skulle regeringen tillsätta en arbetsgrupp eller utredning med specifikt uppdrag att kartlägga kunskapsläget om skapandet av maskulinitet, och utifrån det analysera möjligheterna för jämställdhetspolitiken att skapa mer effektiv förändring bland män och pojkar. För att därigenom förbättra män och kvinnors,flickors och pojkars situation. Detta förslag återkom vi med när den nya regeringen bjöd in till rådslag för att skapa sin handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. En vädjan vi nu upprepar.

Jag tror att både när det gäller pojkarnas eftersläp i skolan (vilket som sagt inte gäller alla pojkar) och frågan om varför kvinnor ska behöva utsättas för våldtäkter ( vilket inte heller gäller från alla män) är frågor som går att komma åt genom att förändra maskuliniteten och de förväntningar som finns på pojkar och män. Genom genusmedveten pedagogik i förskolor och skolor, genom genusmedvetna föräldrautbildningar och genom genusmedvetna kill- och tjejgrupper på skolorna kommer vi att ta många steg mot ett jämställt samhälle. Därmed, hävdar jag, tar vi många kliv framåt för att komma tillrätta med de problem som det som speglats i media under denna dag.

P.S. förlåt den lång bloggen, men det kändes nödvändigt. D.S.