Män för jämställdhet för männen och kvinnorna

3kommentarer

Visst finns det en chans att jag svarar på min blogg. Men det är inte alltid att jag själv hinner titta in och se vad som hänt. Dessutom brukar jag inte svara på inlägg som inte fyller någon annan funktion är att smutskasta mig och/eller män för jämställdhet. Statstjänstemannen COW och John Apse verkar inte respektera mig, eller Mfj. Det blir liksom svårare att bemöta då, även om jag verkligen vill göra det.

Men nu vill jag ta upp tråden som Cheo lämnat över. Även om jag tycker att Niclas Kuoppa redan svarat. Det är ofta så jag tänker när jag skriver blogg. Att om det blir dialog mellan andra så är det ju lika viktigt som att jag själv lägger mig i och bekräftar eller förnekar.

Att jag vill ta upp Cheos tråd är för att jag tror att många missuppfattar vad vi i Män för jämställdhet, och andra som arbetar för jämställdhet, håller på med. Det är ju självklart att vi inte organiserar oss för att vi inte tycker om män. Men vi tycker väldigt illa om manssamhället. Om den "hegemoniska maskulinitet" som ligger som norm för den genusording vi lever under.

Det vore nog lite befängt till och med - att vi som män skulle gå omkring och hata oss själva och andra män. Nej, tvärtom så är det för att vi vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter, som det tidigare stod i de jämställdhetspolitiska målen för vårt land. Vi vill förändra de normer som finns i samhället som ibland och oftast diskriminerar kvinnor och ibland också diskriminerar män.

Vi använder oss av den feministiska forskningen, där den kritiska forkningen om män är en del, för att analysera vad som går fel i samhället när det gäller relationer mellan människor. Självklart är våra erfarenheter av att växa upp som pojkar och män och en bas för vårt tänkande. Vi förnekar inte alls att det förekommer att män blir illa behandlade av enskilda kvinnor, av män eller av olika institutioner i samhället. Det är ju för att motverka detta som vi tycker det är så viktigt att resonera om vad könsordningen och maskuliniteten ställer till med. (När jag läst BR:S senaste rapport ska jag kommentera den)

Som cheo skriver, finns det inom socialtjänsten mängder med kvinnor och män som inte ser vad könsordningen ställer till med. Precis som det finns det inom alla andra yrkeskategorier. Det finns förväntingar på att vi män inte är lika goda föräldrar som kvinnorna. Men det finns också gott om erfarenheter av att vi inte tagit vårt fulla ansvar för hem och barn. Tänk bara på hur få män som tar ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor. Och hur ännu färre tar hand om hushållsarbetet forfarande. Jag kan tänka mig att det beror på att vi från första början inte alls fostras in i föräldrarollen på samma sätt som flickor och kvinnor. Men även om så är fallet borde det för länge sedan har införts genusvetenskapliga kunskaper inom socionomutbildningarna och många andra utbildningar. För som Niclas skriver i sin kommentar "könsrollsmönstret styr vårt tänkande om oss själva och andra utifrån könstillhörighet". Eller som jag brukar utttrycka det "utifrån vilket kön vi bär".

För inte länge sedan läste jag manus till en kommande bok om en man som blivit ofrivillig förälder. Vilken mödosam väg han har för att bli accepterad för sitt val att inte vilja vara förälder. (Jag hoppas boken kommer ut snart.)
Det finns också kvinnor som inte vill vara förälder trots att de föder fram barnet. Båda blir utifrån samhällets könsförväntningar sedda som mycket underliga människor. Troligen blir kvinnan något mer smutskastad än mannen. Även om just cheos bror drabbats mycket hårt. Förväntningarna på oss män är ju ändå att vi har det lättare att bryta upp från våra barn. Pappor har ju gjort det i så hög utsträckning tidigare. Men tänk om det inte är så. Tänk om det är så att vi har samma moderskänslor som kvinnorna? Tänk om vi kan lära oss modra så som kvinnor gör. Tänk om att det här med att ta hand om barn är en fråga om hur vi fostras? Ja, det är för att komma åt saker som dessa som det är så viktigt med genusvetenskaplig forskning, tycker jag.  Och det är bland annat för detta som vi organiserar oss i Män för jämställdhet.

3 kommentarer

Emma

15 Jun 2009 22:46

Vad har exakt delad föräldraledighet med mamma- eller papparollen att göra? Varför talas det bara om de vuxnas rättigheter? Jag tror små barn behöver sin mamma längre än 6 månader - främst då det handlar om amningen. Men det är grymt fel att tycka så just nu. En annan aspekt på det här med exakt delad föräldraledighet är att föräldravicken försvinner! Alla jag känner som delar lika får inga vikarier på jobbet - de är tex lediga 2 dgr/v o partnern resten eller tvärtom. Där försvinner en perfekt väg in på arbetsmarknaden. När jag var hemma med barn nr 1 var det helt ok att vara hemma i 1,5 år - redan med barn nr 2 hade det svängt o idag kommer mammorna tillbaka e några månader, någon dag. Jag tycker det var suveränt att helt kapa banden ett tag - gav distans o nya möten. Jag har full respekt för att killar kan känna så med, men det behöver ej lagstiftas om 50% för det. Inse att ytterst få önskar det här von oben beslutet! Och så hoppas jag det förblir länge. Har inget med pappans förmåga att "modra" att göra. Hos oss har han varit minst lika bra som jag i alla lägen! Nej, bort med klåfingriga beslut av det här slaget. I längden ger det bara en effekt - vi kommer få barn som tvingas in på dagis som små bebisar. Då alla ej har råd att dela lika. Låt folk välja själva - i jämställdhetens namn. Allt fler pappor är faktiskt hemma redan nu. Och fler kommer det bli.

Anders Hammarlind

16 Jun 2009 10:02

Tomas, tycker det är väldigt, väldigt, mycket BRA att så många med andra synpunkter än dina egna rätt slutna och traditionella får komma fram och blomma ut i ditt bloggforum. Som nu Emma, en mamma som fortfarande anno år 2009 menar att barnet är hennes, papporna har hon full "respekt för" men de får BARA vara där som andrahands, extra-förälder när banden behöver kapas, ett tag för mamman. Mammorna är verkligen bra på att lägga fast regelverken, Emma är exempelvis på detta i full mammaskala.

Som sagt, och det glädjer mig Tomas att du tog debatten om Vårdnadstvisten med Cheo. Det kan bli något av det i ett längre perspektiv som handlar om föräldransvar och vem som gör vad. Och vad som gäller för män/pappor och mammor/kvinnor

Anders Hammarlind

Martin Johanson

18 Jun 2009 10:50

Just det där med amning är knepigt. Det finns en intressant bok som heter "Att föda som en man" där det bland annat ges en annan bild av amning än den som är rådande i Sverige. Till exempel att det i länder som Frankrike där amning är mer ovanlig än i Sverige inte alls finns mer allergier eller undernärda barn. Och att WHO:s riktlinjer om amning bygger på det faktum att vattnet i så många länder är smutsigt att det inte är bra att ge ersättning på flaska. Detta gäller inte i Sverige, men man har ändå valt att följa WHO:s riktlinjer okritiskt inom svensk sjukvård. Trots att en del kvinnor mår fruktansvärt dåligt av att amma, eller kanske ännu mer om de inte klarar av att amma.



Att amma sitt barn är jättebra, men om det sker på bekostnad av vårdande relationer med båda föräldrarna, eller om det ger upphov till skuldkänslor, smärtor och depressioner, ja då kanske det inte är för barnets skull som kvinnan är hemma de första 6 månaderna.



Jag tror föräldraledighet har mycket med mamma- och papparollen att göra. Och jag är förälder själv.

Kommentera

Publiceras ej