I dag kan vi åter igen läsa i Nerikes Allehanda om en våldtäkt i Örebro. Den här gången nästan mitt i Örebro city. I Oscarsparken var en ung kvinna ute och rastade sin hund när en man överföll och våldtog henne. Som alltid en planerad handling från en man som föraktar kvinnor. 

Det är flera frågor som dyker upp i mitt huvud och jag börjar bli allt mer oroad över varför så många våldtäktsförsöka och genomförda våldtäkter pågår här i Örebro. En annan fråga är den som vi ständigt får när vi pratar om mäns våld mot kvinnor. Vad mer kan vi göra än "bara" prata om hur vi ska förebygga. Att ändra på mäns värderingar tar ju så många år. Det är nu vi behöver göra något.

En annan fundering hittade jag hos en kvinnlig vän på facebook. Hon funderar på hur många som egentligen avstår från att vistas i bl.a. våra parker av rädsla för dessa män. Det handlar i allra högsta grad om om inskränkning i den personliga friheten, skriver hon. Jag tänker lika, med tillägget att det dessutom drabbar de män som finns ute på kvällarna. Vi behöver stanna, eller ta andra vägar, då vi ser en kvinna komma. För att hon inte ska tro att jag är den som tänker anfalla henne. Massor med sådant dyker upp i tankarna. 

Nu vet jag att UNIFEM den 7 december kl 18.30 tänker arrangera en trygghetsvandring i Stadsparken med start i Wadköping vid teaterladan. Polisen och Brottsförebyggande rådet deltar. Du som bor i Örebro kan väl också försöka att vara med.

Jag har fått en kommentar om att fundera över om män borde stärka sin könsroll i stället för att försöka göra sig fri från den. En spännande fråga tycker jag. Något som jag faktiskt funderar rätt mycket på.

Fråga 1 som jag ställer mig då är; Vad är en könsroll?
För mig är en könsroll något som spelas. Något som, liksom skådespelarens roll, övas och praktiseras för att den ska bli så bra som möjligt. Vi tränas in i den manliga könsrollen från första stund. Det finns mängder med människor runt den lilla pojken som vill hjälpa honom att lära sig vad manlighet är. Och jag är inte säker på att allt det som ligger i den dominana manligheten är något att sträva efter. Där finns våldet som konfliktlösare, där finns övingen till maktfullkomlighet. Det som brukar kallas för herre-på-täppan-leken (hierarkiseriseringen)
Där finns det där som handlar om riskbeteende och mycket mer negativt, vilket inte så sällan leder till sämre hälsa och ibland också till död i alldeles för låg ålder.

Den delen av maskuliniteten vill jag inte att vi ska stärka.

Däremot tycker jag vi ska stärka delar som finns inom den omsorggivande mannen. Omsorg har för män genom tiderna handlat om att dra hem brödfödan och sköta den yttre delen av den heterosexuella familjens värld. Alltså när han nu tjänar mer än hon ska han av den anledningen låta henne sköta maten, barnen, städningen och tvätten. Medan vi män, med någon form av självpåtagen rättighet sköter bilen och huset.

Jag tycker inte det är något att sträva efter att ha en så tydlig uppdelning mellan kvinna och man. Det är för mig mycket bättre om vi tjänar lika mycket och delar på de uppgifter vi har tillsammans. Om båda könen får vara med i hushållsarbetets alla delar. Då får våra barn, både flickor och pojkar uppleva i praktiken, att alla människor har samma värde oavsett kön. (Om vi nu inte köper dessa tjänster och därmed berövar barnen denna insikt)

Så om Adam menar att vi ska förstärka mansrollen, med att komplettera den med sådant som vi forfarande lär flickorna, så är jag med på tanken om utvecklad maskulinitet. Men vi måste då samtidigt få bort de negativa delarna. Jag tänker att både flickor och pojkar behöver få samma möjligheter att utvecklas mer som individer, utan ett könsraster.





Vem eller vilka bär ansvaret för detta? Männen som köper sex av en förståndshandikappad flicka, eller de som säljer henne?
Lägg också märke till att Expressen i rubriken glömmer bort att nämna att den mest vuxna bland dem som säljer är en man. Åtminstone om vi ska se till ålder.

Läs mer här