Det pågår spekulationer på allra högsta nivå just nu. Jag menar verkligen på allra högsta nivå.

Nyhetsartiklar börjar sippra ut om att en före detta polischef sitter anhållen som misstänkt för våldtäkt. Dessutom för förberedelser till grov våldtäkt mot barn, det står inte om det är flickor eller pojkar eller bådeoch, vid tre tillfällen under januari i år. Jag erinrar mig någon undersökning som kom under förra året om att det vanligaste brottet som poliser gjorde på sin fria tid, var just brott som har med våld mot kvinnor att göra. Även om det är väldigt ovanligt att just poliser begår brott.

Det finns fler ingångar i denna historia som gör det ännu mer smärtsamt. Den som nu är anhållen är tydligen mycket känd för att har varit runt i Sverige och utomlands och föreläst om jämställdhet, betydelsen av kvinnor som chefer, vådan av sexuella trakasserier och mobbing på arbetsplatser och inte minst om män och härskartekniker. Det är inte många polischefer som stämmer in på den beskrivningen. Är det den jag anar, är det en man som jag vid flera tillfällen föreläst vid samma tillfälle som. Jag har också vid ännu flera tillfällen lyssnat på honom, bara för att lära mig mer. Även om jag också varit kritisk mot honom då jag inte tycker han bottnar helt i genusfrågorna.

Just nu funderar jag med både själslig och fysisk smärta på vad detta gör för den fråga som är så viktig för oss som tycker det är viktigt att män är med och utvecklar jämställdhetsfrågan. Det är många tankar som passerar. Den tanke som dock griper mig mest är att hela den här historien kan leda till så många underligheter. Redan nu finns det kommentarer på sidor där man är motståndare till feministiska frågor, som är under all kritik.

Jag tänker också på att det är ännu mer viktigt att vi kommer fram med våra frågor. Frågor om män och maskulinitet, våld och könsnormer behöver diskuteras. Inte minst inom yrken där vissa former av maskulinitet nästan ses som en förutsättning för yrket – såsom till exempel inom polisen och försvaret. 

Men det är också viktigt att inte döma denna man innan rättegången är avklarad. Visserligen har spaning pågått länge och mycket talar för att åklagaren har gjort ett riktigt beslut. Det är också viktigt att inte döma personen i fråga, utan som jag menar att vi alltid måste göra, fördöma de gärningar han gjort. Men allt som oftast är det ju samma sak när det handlar om en vuxen person. Jag kan också tänka mig in i hans funderingar just nu, vilken katastrof som han faktiskt själv är ansvarig för. Vilken katastrof det måste vara för hans fru och barn och andra anhöriga. Jag tänker också på flickorna som han han har utnyttjat. Men jag kan inte heller sluta tänka på om hela historien är uppdiktad. Blir det mindre katastrofalt i så fall? Jag vet inte det.

Ja, som ni märker är jag mycket förvirrad just nu. Låt mig vara det en stund till?