Sverige har, tillsammans med de övriga Nordiska länderna, den mest könssegregerade arbetsmarknaden i Europa. Ja, kanske är i vi sämst i hela världen, vad vet jag om just det? Men är det så konstigt?

 

Sverige har, tillsammans med den övriga Nordiska länderna, en arbetsmarknad där kvinnor är välkomna.

 

Men med det sagt är jag också oroad över att det är så lite män som arbetar inom yrken som vård, omsorg, och utbildning. Yrken som under all tid har dominerats av kvinnor. Inte bara i mängden kvinnor och män som arbetar där, utan kanske också i hur yrket har formerats. Det finns många olika orsaker till detta. Jag tror att en viktig orsak är, det som vi så ofta påpekar, hur vi skapar förväntningar på respektive kön utifrån traditionella könsmönster. Med genuspedagogik i förskolor och skolor kommer vi säkert att göra landvinningar i förändringar. Kanske kan det bli bra också med genusmedveten föräldrautbildning.

 

Men jag är inte så himla säker på att Malmö högskola är på rätt väg när de nu försöker rekrytera fler män till socionomprogrammet. Att använda sig av de traditionella könsfördomarna och dessutom uppmuntra dem, leder nog åt ett annat håll. Men jag hoppas så klart jag har fel.

 

Om du vill se vad jag är kritisk mot så klicka på den här meningen