Det är inte så bara....

0kommentarer

Tänk att desto längre tid det tar mellan föreläsningarna, desto större ångest får jag i kroppen för hur de ska fungera.

I morgon ska jag föreläsa i en kyrka i Örebro. Frågan jag fick var att beskriva vad som är mina drivkrafter för det arbete jag utför, och för att jag är så engagerad i Män för jämställdhet och kvinnofridsfrågor.

Jämställdhet, genus och maskulinitet är begreppen som kommer upp när jag tänker drivkrafter. Att vara en del i förändringen av detta är också att vara en del i förändringen till ett samhälle som är fritt från orättvisor. Ett samhälle fritt från orättvisor måste vara ett samhälle där alla är solidariska mot varandra och ett solidariskt samhälle kan bara vara socialistiskt.

Så med andra ord är det inte underligt att just begreppen genus, maskulinitet och jämställdhet kommer upp när jag tänker berätta om vad som är mina drivkrafter. Det är inte speciellt ovanligt att människor runt mig söker mer psykologiska begrepp för att leta drivkrafter. Är det inte min taskiga barndom som gör att jag vill ha mer bekräftelse? Är det endast för min egen skull som jag gör allt det jag gör?

Nej, jag är rätt övertygad om att vi människor behöver varandra för att överleva. I ett samhälle som bygger på att stödja varandra, där vi finns inte för vår egen skull utan för att tillsammans med andra skapa något, kan vi alla må så mycket bättre. Det samhälle som tidigare socialister, demokratiska socialister, kämpade för gav långt många fler människor möjlighet till klassresor än dagens samhälle.

Så kanske är det så att genom att jag själv, tack vare det relativt solidariska samhälle jag själv växte upp i, har fått göra en klassresa, så är min drivkraft att också morgondagens unga kvinnor och män ska får göra sin klassresa. Eller snarare är min drivkraft att jag vill vara med och skapa ett samhälle där inte någon ska behöva göra en klassresa, då målet för den vision jag bär är det klasslösa jämställda samhället.

Kommentera

Publiceras ej