Det har inte blivit som jag önskat med bloggandet. En viktig orsak till detta är att mitt mobila bredband inte fungerat här på Gotland. Men nu, klockan 06.30, på fredags morgon blev det lite fart, så därför publicerar jag nu vad jag skrev på båten över hit i måndags kväll. Mest med tanke på att ligga lite före Juholts tal i kväll.

 

Almedalen tar på något sätt tag i mig, trots att jag ännu inte är där. Inte bara för att jag läser Aftonbladet, som har rätt mycket om Almedalen. Inte bara för att Almedalen från förra året kommer tillbaka, i och med rapporteringen om Littorins chattande fortsätter också i år. Lite trist måste jag säga, och något jag har lite svårt att ta ställning för eller emot. Kanske är det mer så att tankarna från Westanders PR-handbok, som jag läst några gånger nu håller på att sätta sig. Skapa mina tre viktiga frågor för vad som ska sägas i Almedalen. Vad är det viktigaste för mig och Män för jämställdhet att vilja få fram, om jag träffar på de viktiga personerna att förmedla detta till?

 

Nu, när jag sitter på båten över till Visby, läste jag Juholt:s svar till Ylva Johansson:s DN inlägg häromdagen. Juholt skulle där ha kunnat beskriva sin ambition och det tankar han kanske har om jämställdhet. Men jag tycker inte han tar den chansen och jag får lust att tänka till om hans svar.

 

För så som jag tolkar svaret har Juholt ännu inte skaffat någon som kan hjälpa honom med jämställdhetsfrågorna. Det verkar som att Claes Borgström, som tidigare var talesperson för Socialdemokraterna i jämställdhetsfrågorna, inte är aktuell längre. Svaret hade nog blivit annorlunda då.

 

Positivt med Juholt:s svar är att han avslutar det hela med att säga att hans ambitioner är högre. Men, tyvärr säger han inte högre än vem eller vad. Kanske ska jag vara glad för att också Juholt vill införa den tredelade föräldrapenningen. Jag hade ju det som förslag i min rapport, 2003. Men jag tycker nog att socialdemokraterna i dag borde visa att ambitionen är att genomföra en individualiserad föräldrapenning. Vi är mogna för det i dag.

 

Juholt skriver också att regeringen i dag driver en manspolitik, som ökar ojämställdheten mellan kvinnor och män. Först undrar jag varför han angriper regeringen i ett svar till partikamraten Ylva Johansson. Sedan funderar jag på detta ordval, manspolitik, och funderar på om det är ett medvetet val av Juholt. Manspolitik kanske ligger i linje med det som en del män i jämställdhetsdebatten brukar kalla för maskulinism, och då håller jag med om att regeringen i stort sysslar med manspolitik. Men jag tycket inte vi ska glömma regeringens arbete vad gäller mer insatser för att motverka mäns våld mot kvinnor. Allt i detta är faktiskt inte fel. Visserligen saknar jag en sammanhållen könsmaktspolitik, i stället för att ”pytsa” ut massor av pengar till synes planlöst. Men det händer i alla fall saker. För övrigt fanns inte ett ord om denna ojämställdhetens yttersta konsekvens varken i Johanssons inlägg eller i Juholts svar.

 

Men när jag ser Juholt skriva om regeringens ”manspolitik”, om det nu är ett medvetet val tycker jag att han borde ha kontrat med hur Socialdemokratiska regeringar faktiskt skapat något som forskaren Järvklo kallar för maskulinitetspolitik. Alltså en politik som har som idé att förändra maskuliniteten i samhället och hos enskilda män, så att också män blir allt mer deltagande i jämställdhetsutvecklingen. Något som Järvklo menar började med idégruppen om mansrollen 1982, och jag menar började med Olof Palmes tal någon gång 1972.

 

Det ska bli mycket spännande att höra fortsättningen på denna debatt, när Juholt kommer till tals i Almedalen på fredag = i kväll.

Kommentera

Publiceras ej