Jag sitter på en av alla de båtar som tar människor mellan de två nordiska länderna som har svårast att förstå varandra. Nu ska jag visserligen endast till Åland som är någonting mitt emellan Finland och Sverige. Men båten är på väg till Helsingfors. Det är spännande för en sociolog att sitta här och titta på mäns och kvinnor som är ute på kryssning mitt i veckan. En del är på konferens och av någon anledning är det också chans för flirt. En del är här med sin familj och en del går omkring och hoppas att det ska finnas fler av det andra könet, eller kanske samma kön. Nåväl det är ännu så länge inte så mycket annat att titta på här på båten. Mörkt är det utanför. Det är endast från båten det kommer lite ljus som lyser upp havet som är fyllt av is.
Mitt eget uppdrag är att åka till Åland för att prata om jämställdhet i förskolan, som också intresserar folket på Åland. Det ska bli väldigt kul att berätta hur långt vi kommit och det ska bli lika roligt att höra var de befinner sig. Tre seminarier ska jag hinna med på två dagar.

Och det allra billigaste sättet att ta sig till Åland är med båt. Det tar lång tid men vad gör man inte för att spara på skattemedel? J


Oj vad det hinner hända mycket innan jag hinner skriva. Jag hoppas att du som tar dig tid att komma in på den här sidan inte ger upp för det är så långt mellan texterna. Det är väl för att jag håller på med texter i mitt arbete eller för att jag fortfarande är osäker på vad jag ska dela med mig av på den här sidan, som gör att det blir som det blir.

Nu kan jag i alla fall berätta att jag var på ridkurs i lördags. Att vara med häst och hästfolk är så vansinnigt avstressande att jag rekommenderar alla att bli hästtjejer. Jag tänker på mig själv som en hästtjej för jag är rätt så säker på att alla vet vad den normen innebär. Visst är det lite roligt att tänka normer i stället för kön? Det är klart att jag skulle kunna säga att jag rider. Men det är ju inte bara det att rida som är grejen med att hålla på med Islandshäst. Det blir på något sätt en livsstil också. Hästtjejernas livsstil handlar om allt det där med att vara tillsammans med hästen också. Att finna ännu ett sätt att vara som person som fyller på med energi som gör att resten av vardagen fungerar.

Nu var väl den här lördagen inte den allra bästa för mig då det blev en del missöden under det att Soltán skulle gå på kärran. Han gillar inte att tvingas in i sammanhang, lika lite som jag gör det. Ödmjukhet är något ett flyktdjur har mycket av. Men när någon som har som livsuppgift att skydda sig själv och sin flock utsätts för att tvingas in i okända mörka hål, då sätter de sig till motvärn. Vem vill låsas in i en vagn, eller en cell? Reaktioner som att stegra sig att sätta sig till motvärn om han inte får tid att själv ta steget in i det otäcka är inte något som en häst får göra. Men vem kan säga att det är fel? Snarare är det väl så att det är just det som visar hur kloka och sociala hästar är. Med samtal (som sker med ledarskapsträning eller horsemanship som det också heter på hästspråk) kommer man mycket längre. Så som ni ser av det jag skriver så lärde jag mig vansinnigt mycket av en misslyckad lastning av en häst till en kärra.

Kunskap är något som växer av att vi läser om hur andra tänker och för in detta i vårt eget agerande. Alla vi däggdjur blir till i sociala sammanhang även om våra biologiska förutsättningar är olika. Instinkter är nog inte så mycket mer än sociala sammanhang som får leva kvar eller inte.
Söndagen ägnades åt att langa halm till ett loft för förvaring. Titta på hus och leta efter nya ridvägar.

Den här måndagen har jag suttit med delegationen hela dagen och resonerat om de texter som håller på att växa fram till ett slutbetänkande för delegationen för jämställdhet i förskolan.

Att öka kvinnofriden innebär att det är viktigt att sätta fokus på orsakerna till ofriden.
För oss sossar är det nu självklart att gå vidare i arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor genom att skapa ett Kvinnofridsprogram som inte endast innebär att öka möjligheter för kvinnor och barn att få stöd och skydd. Vi måste också på ett aktivt sätt arbeta med de män som utövar våldet.  

Den 8 mars är den internationella kvinnodagen och firas just för att visa kvinnor solidaritet och för att föra fram krav som ger kvinnor ökade rättigheter och möjligheter i hela världen. Det var den socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn som startade denna dag 1910. Detta följdes av en hel del kvinnor också i vårt land, men då på lite olika dagar i mars från 1912 och framåt.

Det sägs att det första öppna mötet som anordnades i Sverige initierades av Grupp 8, 1971 som då anordnade en demonstration i Stockholm. Kraven gällde då rätten till fri abort och daghemsplatser till alla. Efter att ha sett en debattartikel där Alf Svenssons vill ha inskränkningar i denna rättighet och efter att ha hört på nyheterna att en delstat i USA nu förbjudit all abort tror jag nog att vi måste åter till de krav som ställdes av kvinnorna på 70-talet. Aborträtten är återigen hotad i Sverige. Kanske är det lika med förskolorna?

Sedan 1977 har också FN rekommenderat alla länder i världen att fira den internationella kvinnodagen och 1980 proklamerade FN den 8 mars som en internationell kvinnodag.
I många länder är 8 mars en heldag och jag ser fram mot den dagen när också vi i Sverige ser till att detta sker.

Jag har varit med vid några tillfällen då jag ser det som viktigt att också män visar sin solidaritet med kvinnor och det som vi brukar kalla för kvinnofrågorna. Frågor som sedan början av 70-talet inom vårt parti, det socialdemokratiska, har gått under benämningen jämställdhetsfrågor för att också visa på att män också är förlorare i manssamhället.

För ärligt talat, även om det är så att kvinnofrågorna i alla tider har handlat om att visa på mäns överordning och att ändra på detta tillstånd, så är det svårt att riva patriarkatet om inte dom som byggt det är med och river. Nu finns det också en hel del män som har förstått att manssamhället inte är till någon nytta för männen heller. Men… och det här tycker jag är väldigt viktigt. Vi män får inte vara med den 8 mars för att föra fram krav som gagnar män om dessa krav inte i första hand gagnar kvinnor. Den internationella kvinnodagen är fortfarande än dag för kvinnors solidaritet med kvinnor. Det är också en dag för att visa på internationell solidaritet. Så även om vi idag ska prata om kvinnofrid i Örebro tycker jag det är viktigt att, så som jag gjort nu, lyfta fram hur manssamhället också förtrycker kvinnor i andra länder så som USA, Saudi Arabien, Polen och andra länder som tillsammans arbetar inom FN-organisationen för att försämra det som länderna inom FN kom överens om på den internationella kvinnokonferensen i Peking 1995.

Den internationella kvinnodagen behövs fortfarande för att påvisa att det finns politiska krafter i vårt land som vill göra inskränkningar i kvinnors rättigheter.